Den svenska pacemakern gav Arne Larsson 43 år till
Den första dosan slutade fungera efter några timmar. Arne Larsson levde i 43 år till och fick 26 pacemakers.
Den 8 oktober 1958 opererade Åke Senning in världens första helt implanterbara pacemaker i Arne Larsson på Karolinska sjukhuset. Rune Elmqvist hade byggt apparaten. Den stannade efter några timmar. Larsson levde ändå i 43 år till och överlevde både kirurgen och konstruktören.
Hjärtat som tappade takten
Arne Larsson var 43 år och svårt sjuk. Hjärtats elektriska signaler stannade upp i perioder, ett så kallat AV-block, och han föll ihop i svimningsanfall gång på gång. Han hade legat i månader på sjukhus, och läkarna fick återuppliva honom om och om igen.
Hustrun Else-Marie fick höra att kirurgen Åke Senning och konstruktören Rune Elmqvist arbetade på en pacemaker som skulle ligga helt inne i kroppen. Hon sökte upp dem och gav sig inte. De hade ingen färdig apparat att erbjuda. Larssons tillstånd gjorde väntan farlig, och de beslöt att operera.
Elmqvist byggde dosan
Läkare hade stimulerat hjärtat med el före 1958. Amerikanen Paul Zoll gav ström genom bröstkorgen 1952, med skrymmande utrustning som gjorde ont. År 1957 byggde Earl Bakken en batteridriven pacemaker som patienten bar utanpå kroppen.
Elmqvist ville få in hela systemet i kroppen. Han var utbildad läkare och konstruerade medicinsk apparatur på Elema-Schönander. Han måste göra apparaten liten och skydda elektroniken mot kroppens vätskor. Komponenterna göt han in i epoxiharts, med en tom skokrämsburk som form.
Operationen den 8 oktober 1958
Senning öppnade bröstkorgen, fäste två elektroder vid hjärtat och lade pulsgeneratorn i bukväggen. För första gången låg både strömkällan och ledningarna inne i en människas kropp. Patienten skulle kunna lämna sjukhuset med sin behandling.
Den första dosan slutade fungera efter några timmar. Senning opererade in en ny nästa morgon, men inte heller den höll i längden.
Ett liv med 26 pacemakers
Arne Larsson fick sammanlagt 26 pacemakers. Han gick tillbaka till arbetet och började simma, cykla, dansa och resa igen. Tillverkarna fick också höra av honom när apparaterna behövde bli bättre.
Han dog 2001, 86 år gammal, i hudcancer. Elmqvist hade dött 1996 och Senning år 2000.
Ett svenskt genombrott
Senning och Elmqvist uppfann inte elektrisk hjärtstimulering. De tog steget till en apparat som en människa kunde bära inuti sig och leva ett vanligt liv med. Ett svenskt sjukhus och ett svenskt företag gjorde det tillsammans, med en kirurg och en läkare som byggde elektronik.
Andra läkare, tekniker och tillverkare förbättrade sedan batterierna, elektroniken och elektroderna. Arne Larsson bar resultatet av deras arbete i bröstet under resten av sitt liv.