Karl Staaff vann regeringsmakten men kungen vägrade backa
Han stoppade bygget av en pansarbåt. Svenskarna samlade in pengarna själva, och två år senare stod bönderna på slottets borggård.
Den 7 oktober 1911 bildade Karl Staaff sin andra regering. Högern hade förlorat valet, och liberaler och socialdemokrater hade majoritet i andra kammaren. Staaff stoppade bygget av en pansarbåt som riksdagen redan hade beslutat om. Det fick försvarsvännerna, bönderna och till sist kungen emot honom.
Valet 1911
Valet 1911 var det första med den utvidgade rösträtten som Arvid Lindmans högerregering hade drivit igenom. Inkomst och förmögenhet avgjorde inte längre vem som fick rösta till andra kammaren. Män kunde fortfarande stängas ute, bland annat för obetald skatt och fattigvård, och kvinnorna saknade rösträtt.
Socialdemokraterna tog mandat från högern, och Lindman avgick. Hjalmar Branting lovade stöd men ville inte sitta i regeringen, så Staaff bildade en liberal ministär. Han krävde också nyval till första kammaren. Kungen gick med på det, och efter valet hade regeringssidan majoritet vid gemensamma voteringar.
Staaff ville att den folkvalda andra kammaren skulle avgöra vem som regerade. Gustaf V hänvisade till den makt grundlagen gav kungen. Den motsättningen skulle spricka upp i försvarsfrågan.
Pansarbåten
Före valet hade riksdagen beslutat att bygga en ny pansarbåt, den så kallade F-båten. Staaffs regering stoppade bygget och tillsatte fyra försvarsberedningar som skulle utreda hela försvaret först.
Försvarsvännerna svarade med en insamling. På några månader 1912 gav svenska män och kvinnor över femton miljoner kronor, mer än fartyget kostade. Regeringen fick ta emot gåvan. Pansarskeppet Sverige sjösattes 1915.
Sven Hedin reste runt i landet och varnade för Ryssland. Hans skrift Ett varningsord spreds i omkring en miljon exemplar. Kungen lät föra in sitt motstånd mot regeringens linje i statsrådsprotokollet. Balkankrigen 1912–1913 visade hur snabbt ett krig kunde bryta ut i Europa.
Löftet i Karlskrona
I Karlskrona den 21 december 1913 lade Staaff fram regeringens försvarsprogram, med bland annat vinterutbildning, reservorganisationer och en särskild värnskatt. Infanteriets längre övningstid ville han däremot inte föra fram till 1914 års riksdag. Den frågan skulle vänta tills väljarna hade fått säga sitt i nästa val.
Liberalerna hade gått till val på lägre försvarskostnader, och Staaff ansåg att partiet behövde ett nytt mandat. Hans motståndare såg en regering som lät valkalendern avgöra hur länge Sverige skulle vänta på ett utbildat infanteri.
Bondetåget och borggårdstalet
Den 6 februari 1914 tågade omkring 30 000 bönder från hela landet till Stockholms slott för att kräva ett starkt försvar. På borggården talade Gustaf V till dem. Han ställde sig bakom deras krav och sa att försvarsfrågan i sin helhet skulle avgöras ”nu, ofördröjligen och i ett sammanhang”. Talet hade Sven Hedin och löjtnanten Carl Bennedich skrivit.
Kungen hade gått emot sin egen regering inför tiotusentals åhörare. Staaff krävde att kungen i fortsättningen skulle låta regeringen veta i förväg vad han tänkte säga offentligt i politiska frågor. Gustaf V vägrade: han ville inte avhända sig rätten att fritt vända sig till Sveriges folk. Regeringen avgick. Den 17 februari tog Hjalmar Hammarskjöld över.
Försvaret och parlamentarismen
Ett halvår senare bröt världskriget ut. Staaff och liberalerna ställde sig bakom Hammarskjölds förslag om längre övningstid för infanteriet. Branting manade till samling, men socialdemokraterna röstade emot. Bönderna på borggården fick sitt försvar, och pansarskeppet Sverige gick i tjänst 1917.
Staaff dog 1915. Två år senare fick Gustaf V acceptera Nils Edéns regering av liberaler och socialdemokrater, och kungen drev inte längre egen politik. Kvinnorna röstade för första gången i riksdagsvalet 1921.