Blodnatten på ångaren Prins Carl
Mälaren, natten mot 17 maj 1900.
Mälarångaren S/S Prins Carl går västerifrån, från Arboga mot Stockholm. Ombord finns drygt tjugo passagerare, besättning och en tjugofemårig man som nyligen lämnat Långholmen. När natten är över har han dödat fem människor och skadat åtta. Han har också skrivit in sig i svensk kriminalhistoria som Mälarmördaren.
Den brottsling som steg ombord
John Filip Nordlund föddes den 22 mars 1875 i Övre Stubbersbo nära Säter. Han rymde hemifrån som elvaåring och levde sedan större delen av ungdomsåren på drift, i stölder och fängelser. Häststöld 1891. Straffarbete i Malmö. Drygt fyra år på Långholmen. När han frigavs den 20 april 1900 hade han hunnit bli tjugofem år och tillbringat nästan hela sitt vuxna liv bakom murar.
Efter frigivningen reste han till föräldrahemmet i Gävle. Där började han förbereda nästa brott. Han köpte en revolver, stal en till, slipade en kniv och tog med sig hänglås. Tanken var att låsa maskinrummet, råna fartyget, sätta eld på det och försvinna med kassan. På dagen den 16 maj gick han ombord i Arboga med biljett. Han hade redan studerat båten: livbåtarna, maskinrummet, vägarna ut.
Den svarta natten
Klockan sju på kvällen avgick Prins Carl från Arboga. Kring midnatt, utanför Torshälla, började Nordlund skjuta och hugga. Kapten Olof Rönngren angreps först med kniv. Drängen Julius Åkerlind, nitton år, sköts i sömnen på mellandäck. Lovisa Carlsson från Östhammar knivhöggs framför sina två söner. När Lars-Erik Falk, en sextioåttaårig kreaturshandlare från Arboga, försökte hjälpa henne sköt Nordlund honom i huvudet. Slaktaren Carl Erik Holmer från Kungsör sköts när han gick emellan.
Sedan brast planen. Ångaren Köping närmade sig från andra hållet. Skott och mynningsflammor syntes över vattnet. Nordlund sköt mot Köping för att skrämma bort besättningen, men förstod att han inte längre kunde stanna. Han firade ner en livbåt och rodde ensam mot land. Uppgiften lät så osannolik att polisen först hade svårt att tro på den.
Flykten genom Mälarbygden
Han gick i land vid Tidö, väster om Västerås, tog sig vidare till Strömsholm och reste med tåg till Eskilstuna. Där försökte han byta skepnad: ny rock hos Gustaf Rydström, nytt ur hos urmakare Hasselblad, nya skor i J.A. Jonssons butik på Kungsgatan. I skoaffären sade han något som fastnade. Han kommenterade att passagerarna ombord inte hade försvarat sig. Skomakaren mindes både mössan och orden.
Från Rinmanstorget tog Nordlund hästdroska till Skogstorps station söder om Eskilstuna. Biljetten gick mot Oxelösund, med Köpenhamn som tänkt nästa steg. I andra klassens väntsal grep tre civilklädda konstaplar honom: Brolin, Öfling och Fröst. Han hann gripa efter pistolen, men övermannades. I fickorna låg omkring 845 kronor från rånet, ungefär 60 000 kronor i dagens penningvärde.
Cellen och stupstocken
Även i häktet fortsatte våldet. Den 18 juli, i cellen på Västerås länsfängelse, slipade Nordlund loss en hasp från en sängpipa och gjorde en kniv av den. Han attackerade fångvaktarna Pettersson och Carl Julius Carlsson. Senare sade han att han bara ville ut. Åklagaren kunde lägga två mordförsök till akten.
Den 27 september dömde Västerås rådhusrätt honom till döden för fem mord och åtta mordförsök. Han erkände och visade ingen ånger. Tvärtom sade han att han var missnöjd med att han bara hunnit döda fem. Han vägrade skriva nådeansökan till Oscar II.
Den 10 december 1900, strax efter åtta på morgonen, fördes han ut på fängelsegården i Västerås. Skarprättaren Anders Gustaf Dalman väntade med sin handbila. Nordlund spändes fast på stupstocken och började sjunga Fanny Crosbys väckelsepsalm Trygg i min Jesu armar i svensk översättning. Bilans fall avbröt psalmen.
Det sista hugget med handbila
Det blev Dalmans femte avrättning och den sista som utfördes med handbila i Sverige. Sex år senare köpte staten in en giljotin från Frankrike. Dalman ogillade den. När han 1910 avrättade Johan Alfred Ander på Långholmen, Sveriges sista avrättning över huvud taget, lär han ha muttrat att hugget inte var lika fint som med handbilan. Dalman dog 1920. Året därpå avskaffade Sverige dödsstraffet i fredstid.
Var Nordlund vilar är inte säkert. Uppgifterna går isär mellan vigd jord och galgbacken i Arboga. Dådet på Prins Carl räknas i populärhistoriska översikter som Sveriges värsta enskilda massmord fram till 1994, då Mattias Flink sköt ihjäl sju människor i Falun. Handbilan finns i dag på Polismuseet på Djurgården.