I texten
Kristina Nilsson, som också skrivs Christina eller Christine, dog i Växjö den 22 november 1921, 78 år gammal. Hon var född på gården Sjöabol, kallad Snugge, i Vederslövs socken och blev en av sin tids mest hyllade sopraner i Paris, London, Sankt Petersburg och New York. Från 1887 var hon grevinna de Casa Miranda.
Spelflickan från Snugge
Kristina var yngst i syskonskaran och den enda flickan. När hon var fem år vräktes familjen och flyttade till Lövhult i Skatelöv. Hon lånade sin brors fiol och blev känd som Stina på Backen, ”spelflickan”, som sjöng visor och spelade på logdanser och marknader. År 1855 skrev tidningen Fäderneslandet om den elvaåriga flickan som sjöng ”I hembygdens dalar”.
Ljungby marknad 1857
I juli 1857 sjöng hon på sommarmarknaden i Ljungby. Häradshövdingen Fredrik Tornérhielm hörde henne och ordnade så att hon fick sjunga upp för sånglärarinnan Adelaide Valerius i Halmstad. Där lärde hon sig piano, franska och tyska. I Göteborg gav den tjeckiske tonsättaren Bedřich Smetana henne pianolektioner, och i Stockholm undervisade Franz Berwald henne.
Som sjuttonåring kom hon till Paris. Läraren Pierre-François Wartel lät henne i två och ett halvt år sjunga bara vokaler på skalans toner.
Ofelia i Paris
Den 27 oktober 1864 debuterade hon som Violetta i Verdis La traviata på Théâtre Lyrique. I London blev Margareta i Gounods Faust hennes stora roll 1867, och de planerade tio föreställningarna blev tjugo. Den 9 mars 1868 sjöng hon Ofelia när Ambroise Thomas Hamlet hade premiär på Stora operan i Paris, med Näckens polska inlagd i Ofelias aria. Kvällens recett blev den dittills högsta i operans historia.
Kristina Nilsson på Metropolitan 1883
Hösten 1870 reste hon till USA, och en New York-tidning skrev att hennes röst bara gick att jämföra med Jenny Linds. I Sankt Petersburg fick hon smycken av tsaren, och Pjotr Tjajkovskij skrev att hon gestaltade det kvinnliga ideal som Shakespeare och Goethe hade drömt om. När hon sjöng i Stockholm 1876 besökte hon barndomstrakterna och gav syskonen 4 000 riksdaler var, så att de kunde sitta på skuldfria gårdar.
Den 22 oktober 1883 invigdes Metropolitan Opera House i New York med Faust, och Kristina Nilsson sjöng Margareta. Senare samma år sjöng hon för president Chester Arthur i Vita huset.
Olyckan vid Grand Hôtel 1885
I september 1885 gav hon tre konserter i Stockholm. Efter den sista, den 23 september, sjöng hon ”Fjorton år” och Värmlandsvisan från en balkong på Grand Hôtel för minst 30 000 människor. När folkmassan skingrades uppstod panik, och sexton kvinnor och två flickor trampades ihjäl. Efter 1885 sjöng hon inte mer opera, och 1888 tog hon avsked med två konserter i London.
Grevinnan på Vik
Hennes förste man, bankiren Auguste Rouzaud, dog 1882. I mars 1887 gifte hon sig i Madeleinekyrkan i Paris med den spanske greven Angel Vallejo y Miranda. Efter hans död köpte hon Villa Vik vid Toftasjön utanför Växjö. Till sin 70-årsdag 1913 ordnade hon en spelmanstävling i Växjö, och den filmades för journalfilm.
Hon vilar i ett mausoleum på Tegnérkyrkogården i Växjö. Över 200 föremål ur sin konstsamling testamenterade hon till Nationalmuseum. Smyckena från tsaren finns på Smålands museum i Växjö.
Musik, film och scen
16 poster i arkivet- 1968Jan Johansson gjorde Jazz på svenska av gamla folkmelodier9 november
- 1853Orphei Drängar började med studentsång i kolerans Uppsala30 oktober
- 1694Johan Helmich Roman byggde Sveriges konsertliv26 oktober
- 1920Thory Bernhards byggde sin schlagerkarriär på jazzen12 oktober
- 1782Gustav III gav den svenska operan ett eget hus30 september
- 1919Lennart Hyland samlade svenskarna kring samma program24 september







