Vilhelm Ekelund vägrade skriva för applåderna

Den 14 oktober 1880 föddes Vilhelm Ekelund i Stehag i Skåne. Han förnyade svensk poesi med det skånska landskapets ljus och en friare vers. Sedan övergav han diktsamlingarna för essäer och aforismer, och hos antikens diktare sökte han krav som samtidens litterära marknad inte ställde.

Från Stehag till Lund

Ekelund var son till en smedmästare och växte upp i Ringsjöbygden. Familjen flyttade till Lund 1894. Där gick han i Katedralskolan och skrev sedan in sig vid universitetet, utan att studera regelbundet.

År 1900 gav han ut sin första diktsamling, Vårbris. Ola Hansson betydde mycket för honom, och i tidningarna skrev han om modern utländsk litteratur.

Melodier i skymning

I Melodier i skymning från 1902 står kastanjer efter regn, bokknoppar och åar. I dikten Dalen minns diktjaget en oktobermorgon på en smal pileväg. Vattnet bubblar i ån, och längre bort står en gammal kyrka.

Han såg också den arbetande bygden. I Skånskt vinterstycke hörs fabrikens pipa över en snöig by, och bränneriets skorsten lyser av gult tegel.

Formen var ny. Ekelund prövade bunden vers, fria rytmer och prosadikt och lät raderna växa eller krympa med stämningen. I kastanjedikten står syrenernas våta klasar och näktergalens trevande sång i korta, ojämna rader.

Brytningen

År 1906 gav han ut sin sista nya diktsamling och bröt för en tid med Bonniers. Efter ett slagsmål med en civilklädd polis på Styrsö dömdes han, och 1908 lämnade han Sverige. Han bodde i Berlin och Danmark och kom hem först 1921.

Tapperheten

I Antikt ideal från 1909 läste Ekelund de gamla författarna för att lära sig leva. Nietzsche hade gett honom impulser, men han gick också direkt till de grekiska diktarna.

I inledningsessän Pindariska utsikter ställer han Edgar Allan Poes tanke att skönheten hör ihop med melankoli mot antiken. ”Skönhetens lifsatmosfär, säger den starka och stolta antiken, är ej melankolien utan tapperheten”, skriver han.

Pindaros, som skrev hyllningsdikter till segrarna i de grekiska spelen, blev hans förebild. Där fann Ekelund en diktare som kunde skildra lidande och ändå stärka viljan att leva.

Aforismerna

Med Båge och lyra 1912 gick han vidare mot aforismen. I korta stycken kunde han koncentrera en iakttagelse och låta läsaren själv dra sambanden.

Han angrep författare som offrade sina ideal för bifall och försäljning. Själv fick han betala för sitt oberoende. Hans senare prosa kräver förkunskaper och tålamod, och läsarna blev färre. År 1939 började det nybildade Ekelundsamfundet ge ut hans böcker.

Pilevägen och Pindaros

Ekelund dog 1949. Han rörde sig mellan pilevägen i Skåne och de grekiska diktarna och tog båda på allvar. Börja med Melodier i skymning och läs sedan Pindariska utsikter.