Ola Hansson föddes i Hönsinge i Grönby socken i Skåne den 12 november 1860. Han debuterade som lyriker 1884 och prövade fri vers och prosadikt i Notturno året därpå. Efter skandalen kring Sensitiva amorosa 1887 levde han större delen av sitt vuxna liv utomlands.
Bondsonen från Hönsinge
Föräldrarna Hans Nilsson och Karna Jönsdotter var lantbrukare av gammal bondesläkt, och gården låg i en by på den sydskånska slätten mitt emellan Malmö och Ystad. Ola var yngst i en stor syskonskara. Han tog studenten i Lund i juni 1881 och var filosofie kandidat redan i september året därpå, med latin, nordiska språk, filosofi, historia och geologi. I stället för den lärda banan valde han att skriva.
Notturno 1885
Debutboken Dikter kom 1884 och Notturno året därpå, båda på egen bekostnad. Huvudsviten består av nitton nattstycken från olika årstider, med få och obetonade rim. Hansson skrev där fri vers och prosadikter, två former han var tidigt ute med på svenska. Kritikerna svarade, med få undantag som Oscar Levertin, med oförståelse och hån.
Vad hände med Sensitiva amorosa?
De nio novellerna i Sensitiva amorosa (även stavat amorösa) skrev han 1886–1887. De handlar om erotisk överkänslighet och besvikelse. Sedlighetsdebatten pågick och hade gjort förläggarna ängsliga, och till slut gav boktryckaren Hans Österling i Malmö ut boken i november 1887.
Den 9 december skrev en signatur i Aftonbladet om ”ett slags 'estetik' för utövarne av vissa onaturliga laster” och ropade på censur. Hansson drog sig tillbaka till en bror i Aggarp.
Laura Marholm och Strindberg
Vid midsommar 1888 träffade han i Köpenhamn författaren Laura Mohr från Riga, som skrev under namnet Laura Marholm. De gifte sig i september 1889. Redan hösten 1888 hade August Strindberg tagit kontakt, och de två var vänner i fyra år innan vänskapen bröts. Våren 1889 skrev Hansson essäer om Edgar Allan Poe och Friedrich Nietzsche och blev en av de första i Norden att presentera Nietzsche.
Berlin, Bayern och Paris
Hösten 1891 flyttade paret till Berlin och slog sig ner i Friedrichshagen. Hansson hade tagit intryck av Julius Langbehns pangermanism, och i hans tankar fanns inslag av rasmystik och antisemitism. År 1893 flyttade familjen till Schliersee i Oberbayern och 1899 till München.
Där började Hansson ge uttryck för förföljelseidéer, och 1905 lades hustrun in på sinnessjukhus. Han hämtade själv ut henne och angrep makthavare i skrift, och makarna utvisades ur Bayern. De reste till Frankrike och bodde i flera omgångar i Meudon utanför Paris fram till 1916.
Rustgården och sista åren vid Bosporen
Från 1907 fick Hansson statsstipendium, och 1913 gav Sveriges studenter honom Frödingsstipendiet på livstid. I Rustgården (1910) skildrade han släktgårdens historia genom seklerna och barndomshemmet i Hönsinge. Tidens förlag började 1919 ge ut hans samlade skrifter i sjutton band.
Från sommaren 1924 bodde familjen i Büyükdere vid Bosporen norr om Konstantinopel. Där dog Ola Hansson i blindtarmsinflammation den 26 september 1925. I maj 1926 fördes stoftet hem till Lund, och han ligger begravd på Norra kyrkogården.
Litteratur och språk
Det här är hittills den enda posten i ämnet.
En ny dag klockan 08.00
Adressen /dagens-datum leder alltid till dagens post. Dela gärna den här med någon som borde läsa den.
