Vid Fehmarn bröt den svenska flottan Danmarks makt till sjöss

Den 13 oktober 1644 slog Carl Gustaf Wrangels flotta danskarna vid ön Fehmarn i Östersjön. Med honom stred Mårten Anckarhielm med nederländska fartyg som Louis De Geer hade hyrt för Sveriges räkning. Den danska eskadern förintades, och året därpå fick Kristian IV sluta fred i Brömsebro.

Torstensons krig

Lennart Torstensons armé marscherade in i Holstein i december 1643 och hade i januari 1644 ockuperat hela Jylland. Mellan de svenska soldaterna och de danska öarna låg vatten, och där härskade Kristian IV:s flotta. Utan makt till sjöss kunde svenskarna inte nå Danmarks kärnland.

Sverige behövde fler skepp. Uppdraget gick till Louis De Geer, affärsmannen med förbindelser i Nederländerna. Han hyrde fartyg och gav befälet till Mårten Thijssen, som senare adlades Anckarhielm.

Den hyrda flottan

Anckarhielm kom från Zeeland och kunde både handelssjöfart och sjökrig. Hans fartyg var beväpnade handelsskepp, mindre och svagare bestyckade än de danska örlogsskeppen. Svenskarna måste förena dem med huvudflottan från Östersjön. Kristian IV ville slå dem var för sig.

I maj 1644 stred Anckarhielm mot danskarna vid Listerdyb utanför Schleswigs västkust. Han fick sedan återvända till Nederländerna för reparationer, och De Geer rustade flottan på nytt.

I juli mötte den svenska huvudflottan danskarna vid Kolberger Heide. Kristian IV förlorade ett öga i slaget, som blev oavgjort. Svenskarna låg sedan instängda i Kielfjorden tills de bröt sig ut och seglade hem.

Genom Öresund

Anckarhielm seglade till Göteborg och tog sig sedan genom Öresund, förbi den danska flottan, in i Östersjön. Han lade sina fartyg vid Kalmar och reste till Stockholm. I september anställde kronan honom som svensk amiral och adlade honom.

Slaget vid Fehmarn

På hösten förenade Wrangel och Anckarhielm sina styrkor. Vid Fehmarn mötte de den danska flottan. Wrangel hade överbefälet och Anckarhielm ledde den hyrda eskadern.

Svenskarna gick fram i två kolonner för att ta danskarna mellan två eldar. När danska fartyg försökte lämna striden genskar Anckarhielm dem, och Wrangel angrep de skepp som låg kvar.

Svenska sjömän gick över relingen och äntrade. Skeppen Regina och Göteborg erövrade det danska amiralsskeppet Patientia, och den danske amiralen Pros Mund stupade. Av sjutton danska skepp förlorade danskarna tolv: tio erövrades och två förstördes. Bara tre kom undan.

Freden i Brömsebro

Wrangel hade order att skicka hem den dyra hyrda flottan så snart som möjligt. Anckarhielm lämnade några fartyg i Göteborg. De blev stommen i en eskader som året därpå angrep förbindelserna mellan Danmark och Norge, med honom själv som befälhavare.

Danmarks sjömakt var bruten. I freden i Brömsebro i augusti 1645 fick Sverige Gotland, Ösel, Jämtland och Härjedalen, och Halland för trettio år. Segern vid Fehmarn byggde på De Geers kontakter, kronans pengar och befälhavare som kunde föra krig till sjöss.