Mångkultur, mångkulturalism och assimilation
Mångkultur kan beskriva ett faktiskt tillstånd: människor med olika språk, religioner och traditioner bor i samma land. Det kan också beskriva en politisk idé: att staten ska bejaka denna mångfald och inte kräva långtgående assimilation till majoritetskulturen.
Skillnaden mellan beskrivning och ideologi är viktig. Ett land kan ha kulturella minoriteter utan att vara mångkulturalistiskt. Mångkulturalism uppstår när staten gör gruppers särart till något som ska erkännas, skyddas eller finansieras.
Mångkultur och mångkulturalism
Mångkultur är tillståndet. Mångkulturalism är läran. I svensk debatt används orden ofta slarvigt, men de pekar på olika saker. Mångkultur kan uppstå genom invandring, handel, erövring eller minoriteters historiska närvaro. Mångkulturalism är en modern politisk hållning till detta tillstånd.
Mångkulturalismen säger i praktiken att majoritetskulturen inte självklart ska ha normativt företräde. Staten ska inte bara tolerera minoriteter, utan också ge dem utrymme att bevara egna språk, traditioner och identiteter. Där börjar konflikten med nationalstatens äldre logik.
Mångkultur i Sverige
Sverige rörde sig under efterkrigstiden från assimilationstanke till integrations- och mångkulturpolitik. Invandrare skulle inte längre nödvändigtvis bli svenska i äldre mening, utan kunna delta i samhället samtidigt som de behöll kulturell särart.
Detta framställdes ofta som generöst och modernt. Problemet blev att staten underskattade hur mycket sammanhållning som hade vilat på gemensamt språk, gemensamma normer och svensk majoritetskultur. När invandringen växte blev mångkulturen inte längre ett dekorativt inslag, utan en grundläggande förändring av samhällskroppen.
Argument för mångkultur
Förespråkare brukar framhålla tolerans, valfrihet, internationella impulser, minoriteters rättigheter och möjligheten att människor från olika bakgrunder berikar varandra. I begränsad skala kan kulturella möten skapa nya uttryck och praktiska erfarenheter.
Det starkaste argumentet för mångkultur bygger på individuell frihet: människor ska inte tvingas överge allt de kommer ifrån. Detta argument blir dock svagare när gruppers normer börjar konkurrera med majoritetssamhällets lagar, skola, könsroller eller lojalitet.
Argument mot mångkultur
Kritiken mot mångkultur handlar inte om att varje främmande maträtt eller tradition är ett problem. Kritiken gäller politisk sammanhållning. Om grupper lever med olika språk, olika moraliska auktoriteter och olika historiska lojaliteter blir det svårt att upprätthålla ett gemensamt samhälle.
Mångkultur kan också göra majoritetskulturen osäker i sitt eget land. När staten behandlar svensk kultur som en kultur bland andra försvagas den norm som invandrare annars hade förväntats anpassa sig till. Resultatet kan bli integration utan assimilation och segregation som med tiden övergår i parallellsamhällen.
Läs vidare
Mångkultur bör läsas tillsammans med assimilation, parallellsamhällen, svenskhet och folkhemmet. Begreppet beskriver den centrala konflikten mellan nationalstatens krav på gemenskap och den moderna statens vilja att administrera olikhet.
Frågan om mångkultur är därför inte kosmetisk. Den handlar om huruvida svenskarna fortfarande har rätt att vara norm i Sverige, eller om Sverige ska förstås som en plats där staten väger olika gruppers krav mot varandra.