Vad betyder assimilation?
Assimilation kommer av latinets assimilare, att göra lik, bildat av ad, till, och similis, lik. Ordet betyder att något blir likt det som omger det och uppgår i det.
Om människor och samhällen beskriver assimilation den process där en grupp tar över språket, normerna och levnadssättet hos det folk den lever bland, tills skillnaderna inte längre gör den till en egen grupp. Det sker oftast över generationer. Den som kommer lär sig språket och arbetslivet. Barnen och barnbarnen får sin djupaste förankring i det nya landet och ser dess historia som sin egen.
Assimilation omfattar alltså mer än arbete och laglydnad. Det avgörande är identifikation, gemensamma historiska referenser och lojalitet. Det är därför assimilation skiljer sig från integration.
Assimilering, assimilera, assimilerad och assimileras
Assimilering betyder samma sak som assimilation och är den försvenskade formen av ordet. Båda används i svenskan.
Assimilera betyder att göra lik eller att uppta i en helhet. Assimileras betyder att själv bli en del av helheten, till exempel att en invandrarfamilj assimileras i det svenska samhället. Assimilerad betyder att processen har skett: en assimilerad person har tagit över majoritetens språk, normer och livsmönster och ser sig som en del av folket.
Skillnaden mellan assimilation och integration
Integration betyder att delta i samhället: att arbeta, tala språket, gå i skolan och följa lagarna. Assimilation betyder att bli en del av folket. Man kan vara integrerad utan att vara assimilerad, men inte tvärtom.
Språk: Integration kräver tillräcklig svenska för arbete och myndighetskontakter. Vid assimilation blir svenskan språket hemma och mellan generationerna.
Identitet och lojalitet: Integration säger inget om vilken identitet som väger tyngst. Assimilation innebär att identifikationen med Sverige blir den bärande.
Normer och vardagsliv: Integration kan stanna vid laglydnad och ekonomiskt deltagande. Assimilation går in i familjemönster, sociala koder och vilka auktoriteter man lyssnar till.
Majoritetskulturen: Integration kan förena deltagande med bestående kulturell särart. Vid assimilation förlorar minoritetens mönster sin avskilda ställning, och majoritetens kultur blir den gemensamma.
Sverige har assimilerat förut
Assimilation är inget nytt i Sverige. Under medeltiden var en stor del av borgarna i de svenska städerna tyskar. Valloner kom till de uppländska bruken på 1600-talet. Båda grupperna blev med tiden svenskar, och i dag är det i stort sett bara efternamnen som påminner om ursprunget.
Det som gjorde det möjligt var att de som kom var relativt få, att de spreds ut i det svenska samhället och att det fanns en självklar svensk kultur att bli en del av. Ingen myndighet uppmanade dem att bevara sin särart.
När Sverige övergav assimilationen
Det ändrades 1975. Proposition 1975:26 gjorde jämlikhet, valfrihet och samverkan till mål för svensk invandrar- och minoritetspolitik. Valfrihetsmålet innebar att invandrare själva skulle kunna välja i vilken grad de ville gå upp i en svensk kulturell identitet eller bevara sin egen.
Assimilation fanns kvar som ett individuellt val, men inte längre som statens mål. Staten gav i stället stöd åt hemspråk, kulturföreningar och möjligheten att leva vidare i en separat identitet. Därmed lämnades en central fråga obesvarad: hur mycket gemensam kultur krävs för att hålla samman ett land?
Assimilation i dag: Frankrike och Sverige
Frankrike har aldrig övergett ordet. Enligt den franska civillagen, artikel 21-24, kan ingen naturaliseras som fransk medborgare utan att visa sin assimilation i den franska gemenskapen, bland annat genom tillräckliga kunskaper i språket, historien och kulturen.
I Sverige används ordet fortfarande sällan av makthavare. Men politiken har börjat röra sig åt samma håll. Sedan 2024 har integrationspolitiken ett delmål om social och kulturell integration, där det står att "samhällets grundläggande normer och värderingar ska förankras hos och efterlevas av var och en som lever och bor i Sverige". Det är krav på anpassning till en gemensam kultur, alltså assimilation, utan att ordet nämns.
Assimilation i biologi, psykologi och språk
Ordet används också i andra ämnen, med samma grundbetydelse att göra något likt sig.
I biologin betyder assimilation att en organism omvandlar upptagna ämnen till sin egen kroppsvävnad. Kolassimilation är ett annat ord för fotosyntes, där växter binder kol från luftens koldioxid.
I psykologin använde Jean Piaget assimilation om hur barn tar in nya erfarenheter i de tankemönster de redan har. Motsatsen är ackommodation, där tankemönstren ändras för att passa det nya.
I fonetiken betyder assimilation att ett ljud blir likt ett närliggande ljud, som när "en båt" i vardagligt tal uttalas "em båt".
Varför assimilation är politiskt känsligt
Assimilation kräver en majoritetskultur. Om invandrare ska assimileras måste landet kunna säga vilket språk, vilka historiska erfarenheter och vilka normer som har företräde. Därför är frågan också en prövning av svenskarnas tro på den egna kulturen. Ett folk som inte vågar säga vad det är kan inte heller begära att någon blir en del av det.
Motståndare förknippar assimilation med tvång och förlust. Men varje samhälle för vidare språk, historia och normer till varje ny generation genom familjer, skolor och institutioner. Frågan är inte om det ska ske, utan om nyanlända ska omfattas av det eller ställas utanför.
Assimilationens gräns
Assimilation fungerar, men den har en gräns. Den fungerar när de som kommer är få i förhållande till folket, när de bor bland majoriteten och när majoriteten tror på sin egen kultur. Den fungerar sämre när invandringen är så stor att grupperna kan leva vidare i egna miljöer, med egna språk, egna auktoriteter och egna äktenskapsmarknader.
Det är där Sverige befinner sig. Den som vill att invandrare ska bli svenskar måste därför tala om två saker samtidigt: kraven på assimilation och en invandring som är tillräckligt liten för att assimilation ska vara möjlig. För dem som inte blir en del av folket är återvandring den andra vägen.
Läs vidare
Assimilation bör läsas tillsammans med integration, mångkultur, parallellsamhällen, återvandring och svenskhet. Begreppen ger olika svar på samma fråga: ska Sverige ha en gemensam kultur eller bestå av åtskilda grupper inom samma gränser?