Assimilation

Vad betyder assimilation?

Ordet assimilation betyder att något blir likt eller upptas i något annat. Som samhällsvetenskapligt begrepp beskriver det en process där ursprungliga kulturskillnader minskar när grupper tar upp språk, normer och levnadssätt från sin omgivning.

Begreppet används på olika sätt. Ofta syftar det på att en minoritet anpassar sig till en majoritetskultur. Det kan också beskriva en ömsesidig process där grupper påverkar varandra och tidigare gränser förlorar betydelse. Assimilation behöver därför inte innebära att varje namn, maträtt eller släktminne försvinner.

I en nationell analys omfattar assimilation mer än arbete och laglydnad. Då blir också kulturell identifikation, gemensamma historiska referenser och lojalitet till landet betydelsefulla. Det är denna bredare tolkning som skiljer assimilation tydligast från integration.

Vad är skillnaden mellan assimilation och integration?

Språk: Integration kräver vanligen tillräcklig svenska för arbete, utbildning och myndighetskontakter. Vid assimilation minskar de språkliga skillnaderna över generationer och svenska blir normalt det gemensamma huvudspråket.

Identitet och lojalitet: Integration säger inte vilken kulturell identitet som ska väga tyngst. I en bredare nationell tolkning innebär assimilation att identifikationen med Sverige och lojaliteten till landet stärks.

Normer och vardagsliv: Integration kan stanna vid laglydnad och ekonomiskt deltagande. Assimilation går in i familjemönster, sociala koder, synen på individ och samhälle samt vilka auktoriteter man lyssnar till.

Majoritetskultur: Integration kan förena samhällsdeltagande med bestående kulturell särart. Vid assimilation förlorar minoritetens kulturella mönster gradvis sin avskilda ställning i förhållande till majoritetskulturen.

Exempel på assimilation i Sverige

En vuxen som lär sig svenska och får arbete är på väg in i samhället. Assimilationen går längre när svenska blir språket hemma, svenska nyheter och institutioner blir självklara referenser och barnen växer upp med svensk historia som sin egen.

Ett annat exempel är att familjens sociala liv inte längre huvudsakligen kretsar kring gruppen med samma ursprungsland. Vänskapsband, föreningsliv och familjebildning knyts över tidigare gruppgränser. Beslut formas av svenska lagar och normer snarare än av släkt-, klan- eller religiösa auktoriteter.

Processen sker ofta över generationer. Den första generationen kan lära sig språket och arbetslivet, medan barn och barnbarn får sin djupaste kulturella förankring i Sverige. Assimilation kan därför inte mätas enbart genom sysselsättning eller ett avklarat språktest.

Assimilerad och assimileras: vad betyder orden?

Assimilerad betyder att en person i hög grad har tagit upp majoritetens språk, normer och livsmönster. Assimileras beskriver processen där detta sker över tid. Assimilering är ett annat ord för samma process.

Orden säger inget exakt om hur snabbt förändringen måste ske. Språket kan bytas på några år, medan identitet, familjemönster och lojalitet kan förändras över flera generationer.

Assimilation, segregation och mångkultur

Assimilation, segregation och mångkultur beskriver olika sidor av hur grupper lever tillsammans och är inte exakta motsatser. Segregation betyder social, geografisk eller kulturell åtskillnad. Mångkultur kan beskriva både ett samhälle med flera kulturer och en politik som vill bevara kulturell särart. Assimilation beskriver processen där sådana skillnader minskar.

Ett land kan ha hög sysselsättning bland invandrare och samtidigt få kulturellt avskilda miljöer. Därför räcker inte ekonomisk integration som mått på sammanhållning. Språk, familjebildning, normer och lojaliteter avgör om människor bara lever i samma ekonomi eller också tillhör samma samhälle.

Assimilation i Sverige

Proposition 1975:26 gjorde jämlikhet, valfrihet och samverkan till övergripande mål för svensk invandrar- och minoritetspolitik. Enligt valfrihetsmålet skulle invandrare och minoriteter kunna välja i vilken mån de ville gå upp i en svensk kulturell identitet eller bevara och utveckla sin ursprungliga identitet.

Assimilation fanns alltså kvar som en möjlig individuell utveckling, men inte som statens enda uttalade mål. Propositionen gav samtidigt stöd åt minoritetsspråk, kulturella organisationer och möjligheten att bevara en separat identitet. Se särskilt avsnitt 6.2 på sidorna 60–61.

Ur ett nationellt perspektiv lämnade valfrihetsmålet en central fråga obesvarad: hur mycket gemensam kultur krävs för att hålla samman landet? Arbete, utbildning och laglydnad kan mätas, medan språkbyte, identifikation och lojalitet är svårare att fånga. Där börjar den politiska skillnaden mellan integration och assimilation.

Varför är assimilation politiskt känsligt?

Assimilation kräver en majoritetskultur. Om invandrare ska assimileras måste landet kunna säga vilket språk, vilka historiska erfarenheter och vilka grundläggande normer som ska ha företräde. Därför blir frågan också en prövning av svenskarnas syn på den egna kulturen.

Motståndare förknippar ofta assimilation med tvång och förlust. Samtidigt förmedlar familjer, skolor och offentliga institutioner språk, historiska kunskaper och sociala normer till varje ny generation. Den svenska konflikten gäller om staten ska stödja en gemensam kulturell riktning eller nöja sig med att skilda grupper följer samma lagar och deltar i samma ekonomi.

Läs vidare

Assimilation bör läsas tillsammans med mångkultur, parallellsamhällen, återvandring, svenskhet och svensk kultur. Begreppen visar olika svar på samma fråga: ska Sverige ha en gemensam kulturell riktning eller bestå av separata grupper inom samma statsgräns?

Skillnaden mellan juridiskt medborgarskap, ekonomiskt deltagande och kulturell tillhörighet är central. Assimilation handlar framför allt om den tredje nivån.