Parallellsamhälle i Sverige och den gemensamma samhällsramen
Parallellsamhällen uppstår när den gemensamma samhällsramen inte längre omfattar alla som bor i landet. Människor kan formellt bo i samma kommun, gå på samma gator och omfattas av samma lagar, men i vardagen styras av helt andra normer och auktoriteter.
Begreppet används ofta i debatter om migration och integration. Det syftar inte bara på segregation eller fattigdom. Ett område kan vara segregerat utan att fullt ut vara ett parallellsamhälle. Det avgörande är om egna institutioner och lojaliteter börjar ersätta majoritetssamhällets.
Vad kännetecknar ett parallellsamhälle?
Ett parallellsamhälle kännetecknas av att vardagsliv, normer och konflikter hanteras inom den egna gruppen snarare än genom gemensamma institutioner. Familjeråd, klanstrukturer, religiösa auktoriteter, informella ekonomier och lokala maktpersoner kan få större praktisk betydelse än polis, skola och socialtjänst.
Språk och medier spelar också roll. Om människor hämtar nyheter, moralisk auktoritet och politisk identitet från helt andra offentligheter än den svenska försvagas den gemensamma referensramen. Resultatet blir inte bara avstånd mellan grupper, utan skilda verklighetsbilder.
Skillnaden mellan segregation och parallellsamhälle
Segregation betyder att människor lever åtskilda efter exempelvis ekonomi, etnicitet eller utbildning. Parallellsamhälle går längre. Där har åtskillnaden fått institutionell och normativ form. Det finns egna auktoriteter, egna sanktionssystem och ibland egna regler för vad som anses rätt och fel.
Ett segregerat område kan på sikt utvecklas till ett parallellsamhälle om staten och majoritetssamhället tappar närvaro. Skolan kan då få svårare att förmedla svenska normer, polisen svårare att få vittnen och socialtjänsten svårare att nå fram till familjer där andra lojaliteter väger tyngre.
Parallellsamhällen i Sverige
I Sverige har begreppet främst använts om områden där invandring, trångboddhet, arbetslöshet, kriminalitet och kulturell distans skapat miljöer som fungerar vid sidan av majoritetssamhället. Diskussionen gäller inte varje individ i dessa områden, utan de strukturer som växer när staten inte längre sätter villkoren fullt ut.
Frågan blir akut när staten tappar våldsmonopol eller normativ auktoritet. Om vittnen tystnar, religiösa eller kriminella aktörer medlar konflikter och unga socialiseras in i andra lojaliteter än den svenska, räcker det inte att tala om integration i allmänna ordalag.
Varför är parallellsamhällen ett politiskt problem?
En stat bygger på att samma lagar gäller för alla och att medborgarna accepterar en gemensam offentlig ordning. Parallellsamhällen bryter ned den principen. De skapar platser där staten formellt har makt men i praktiken måste konkurrera med andra auktoriteter.
Det politiska problemet handlar därför om mer än brottslighet. Det handlar om nationell sammanhållning. Om olika grupper lever under skilda normsystem blir landet inte längre ett samhälle i egentlig mening, utan en administrativ yta där flera samhällen trängs.
Läs vidare
Parallellsamhällen bör förstås tillsammans med begrepp som integration, assimilation, segregation och klan. De beskriver olika nivåer av samma grundfråga: om landet har en gemensam normativ ordning eller flera konkurrerande ordningar.
Den avgörande politiska frågan är vem som sätter reglerna i vardagen.