Konservatism

Vad är konservatism? En enkel förklaring

Konservatism är en av de tre klassiska ideologierna, vid sidan av liberalismen och socialismen. Uppslagsverket NE beskriver den som en samhällsåskådning präglad av respekt för det hävdvunna och strävan att bevara, eller förändra för att bevara.

Konservatismen har ingen utopi. Den vill inte bygga ett nytt samhälle, utan värna det som redan finns och som har visat sig fungera över tid: familjen, språket, sederna, religionen, den lokala gemenskapen och nationen. En konservativ frågar inte i första hand vad som vore idealt, utan vad som har burit människor genom generationer.

Ordet konservativ används också i andra sammanhang, till exempel inom medicinen, där konservativ behandling betyder behandling utan operation. I politiken betyder ordet att man värnar det bestående.

Konservatismens grundare: Edmund Burke

Konservatismens fader brukar anses vara den anglo-irländske statsmannen Edmund Burke (1729–1797). I Reflections on the Revolution in France från 1790 angrep han den franska revolutionen för att den ville riva ett helt samhälle och bygga upp det på nytt utifrån abstrakta principer.

Burke beskrev samhället som en gemenskap "inte bara mellan de levande, utan mellan de levande, de döda och de ännu ofödda". Varje generation förvaltar ett arv som den har fått och ska lämna vidare. Han var inte emot all förändring: "En stat utan möjlighet till förändring saknar möjlighet att bevara sig själv." Men förändringen måste ske varsamt och med respekt för det som har vuxit fram.

Själva ordet konservativ fick sin politiska betydelse genom den franska tidskriften Le Conservateur, som Chateaubriand grundade 1818.

Konservatismens grundtankar

Människan är ofullkomlig. Människan har både goda och onda sidor och kan inte formas om till något fullkomligt. Därför misstror konservatismen utopier och planer som vill skapa en ny människa.

Samhället är en organism. Samhället är en levande helhet där delarna är beroende av varandra, inte en maskin som kan tas isär och byggas ihop på nytt.

Tradition och erfarenhet. Det som har överlevt i generationer bär på kunskap som ingen enskild människa kan överblicka. Burke skrev att det enskilda förnuftet är en liten tillgång jämfört med det samlade arvet.

Gradvis förändring. Reformer godtas när de är försiktiga och bygger på det bestående. Revolutioner förkastas.

Familjen och gemenskaperna. Familjen är samhällets grund, följd av de små gemenskaperna: byn, församlingen, föreningen och folket.

Auktoritet, ordning och förvaltarskap. Samhället behöver institutioner, auktoritet och ordning. Äganderätten ses som förvaltarskap, alltså ett ansvar gentemot dem som kommer efter.

Religion och moral. Den etablerade religionen och den moral den bär räknas till de traditioner som håller samman ett folk.

Konservatismens människosyn

Konservatismens människosyn är att människan är en ofullkomlig och social varelse som formas av sitt sammanhang. Hon föds in i en familj, ett språk, en kultur och ett folk och blir människa genom dem.

Det är en skarp skillnad mot liberalismen, som utgår från den fria individen, och mot socialismen, som tror att människan kan formas om genom att samhället förändras. Den franske tänkaren Joseph de Maistre gjorde narr av revolutionens tal om människan i allmänhet: han hade mött fransmän, italienare och ryssar, men "människan har jag aldrig mött i hela mitt liv".

Konservatism, liberalism och socialism

Liberalismen sätter individens frihet främst och ser staten som ett skydd för individens rättigheter. Socialismen sätter jämlikheten främst och vill förändra samhället genom kollektiva lösningar. Båda bygger på universella principer om hur ett rätt samhälle ska se ut.

Konservatismen avvisar sådana ritningar. Den utgår från det särskilda: det här folket, den här historien och de här institutionerna. Där liberalismen och socialismen vill förändra samhället i grunden, vill konservatismen bevara och förnya det inifrån.

Riktningar inom konservatismen

Värdekonservatism vill bevara och stärka en viss etik, oftast den kristna. Begreppet myntades av Stig Strömholm 1971 för att skilja den från strukturkonservatism, som bara vill bevara det som råkar finnas.

Liberalkonservatism förenar respekt för traditioner med en liberal syn på marknad och individ. Moderaterna beskriver sig som ett parti i en liberalkonservativ tradition.

Socialkonservatism växte fram i slutet av 1800-talet och menade att samhället har ansvar för allas levnadsvillkor. Bismarcks socialförsäkringar och den svenska unghögern hör hit.

Nationalkonservatism sätter nationen och dess kulturella identitet i centrum och är ofta skeptisk till EU och till stor invandring.

Viktiga konservativa tänkare

Utöver Burke och de Maistre räknas G. K. Chesterton, T. S. Eliot, Russell Kirk (The Conservative Mind, 1953) och Roger Scruton (How to Be a Conservative, 2014) till de stora konservativa tänkarna. Chesterton formulerade det som kallas Chestertons staket: om du hittar ett staket mitt på en väg och inte förstår varför det står där ska du inte riva det, utan först ta reda på varför det sattes upp.

I Sverige var historikern Erik Gustaf Geijer konservativ under 1820-talet, innan han övergick till liberalismen 1838, och Hans Järta kallades Sveriges Burke. Kring sekelskiftet 1900 formulerade Rudolf Kjellén, som myntade ordet folkhemmet, en nationell och social konservatism, och filosofen Vitalis Norström angrep masskulturen. Gunnar Heckscher skrev om den svenska konservatismens idéhistoria och ledde Högerpartiet 1961–1965.

Konservatismen i Sverige

Den organiserade svenska högern grundades 1904 som Allmänna valmansförbundet, en samling av "de konservativa och moderata elementen i samhället gentemot de radikala grupperna". Partiet hette senare Högerpartiet och från 1969 Moderata samlingspartiet. Med "Nya moderaterna" från 2005 rörde sig partiet ytterligare mot liberalismen.

Under 1900-talet förvandlades den svenska högern från ett nationellt och kulturellt konservativt parti till ett i huvudsak marknadsliberalt. Kjelléns och Norströms frågor om folk, kultur och gemenskap försvann nästan helt ur partipolitiken, och kvar blev skatter, företagande och individuell frihet.

Vad finns det kvar att bevara?

Konservatismens dilemma i dag är att mycket av det den ville bevara redan har förändrats: familjen har försvagats, den kristna traditionen har trängts undan, och befolkningen har genom invandringen förändrats på några decennier. En konservatism som bara försvarar det som råkar finnas blir då ett försvar för förändringarna i efterhand.

Därför har en del konservativa gått från att vilja bevara till att vilja återupprätta. Det är samma tanke som Burke formulerade, att förändra för att bevara. Men när arvet redan är skadat måste förändringen gå djupare. Det är där konservatism och högerradikalism möts: i insikten att den som vill bevara ett folk och en kultur ibland måste gå till roten.

Källor och vidare läsning

Edmund Burke: Reflections on the Revolution in France (1790).

NE: konservatism.

Stanford Encyclopedia of Philosophy: Conservatism.

G. K. Chesterton: The Thing (1929).

Joseph de Maistre: Considérations sur la France.

Russell Kirk: The Conservative Mind (1953).

Roger Scruton: How to Be a Conservative (2014).

Gunnar Heckscher: Gammal och ny konservatism (1947).

Läs vidare

Konservatism hänger nära samman med nationalism, folkhemmet, högerradikal och de svenska tänkarna Rudolf Kjellén och Vitalis Norström. Tillsammans visar de den svenska högerns idétradition före marknadsliberalismen.