Daniel Wretström

Vem var Daniel Wretström?

Daniel Juhani Wretström föddes den 15 oktober 1983 i Timrå och kom från Surahammar i Västmanland. Han var sjutton år när han mördades i Salem, söder om Stockholm.

Daniel hade kopplingar till skinheadmiljön, och det var just det som blev hans död. Efter mordet blev bilden av honom snabbt en del av en politisk strid, där hans politiska tillhörighet ofta fick väga tyngre än att en svensk pojke hade dödats. Hans mor reagerade mot den ensidiga bilden och beskrev honom i en intervju i Dagen som en sökare.

Daniel var en ung människa med familj, vänner och ett eget liv. Han rörde sig också i en miljö som de flesta tar avstånd från. Båda sakerna behöver kunna sägas utan att mordoffret försvinner bakom motståndarnas språk.

Mordet i Salem

Enligt tingsrättens dom var Daniel på kvällen den 8 december 2000 på en fest i Salem. Han blev berusad och uppmanades att gå. Han skulle sova hos en kusin i Tumba och gick mot busshållplatsen på Säbytorgsvägen. Utanför en ungdomsgård hade det blivit bråk. Daniel gav en flicka en örfil och kom i gräl med en av ortens ungdomar.

Vid busshållplatsen samlades en grupp ungdomar kring honom. Daniel slogs med en planka och sparkades tills han låg på mage i ett dike. Då kom en av de inblandade tillsammans med sin äldre bror, 18-årige Khaled Odeh, som hade ringts in och tagit med sig en kökskniv. Odeh satte sig på den försvarslöse Daniel, högg honom flera gånger i ryggen och stack honom till sist i halsen. Daniel dog av blodförlust på platsen.

Domen mot Khaled Odeh

Huddinge tingsrätt dömde Khaled Christian Odeh för mord den 23 mars 2001 (mål B 4144-00). Sex andra ungdomar hade åtalats för misshandel och grov misshandel och dömdes i en separat deldom i februari 2001.

Odeh erkände att han dödat Daniel men bestred att det var mord. I sin berättelse inför rätten sade han att han såg direkt att Daniel var ett skinnhuvud, att han kände hat mot honom av det skälet och att han hatar skinnhuvuden över allt annat. När han lyfte Daniels huvud tänkte han, med egna ord, "nej, skit samma, jag dödar den skiten". Tingsrätten konstaterade att Daniel redan låg slagen och försvarslös och att Odeh enligt egen uppgift haft en direkt avsikt att döda.

Påföljden blev ändå inte fängelse. En första läkarundersökning fann inga tecken på allvarlig psykisk störning. Den rättspsykiatriska undersökningen kom fram till motsatsen, och tingsrätten valde att följa den. Odeh överlämnades till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Att ett mord med ett så uttalat hatmotiv slutade i vård i stället för fängelse blev en av orsakerna till den vrede som följde.

Från person till symbol

Redan samma kväll samlades människor vid mordplatsen. Sex dagar efter mordet hölls den första manifestationen, och grupper från den dåtida nationella och radikalnationalistiska miljön fanns på plats.

Detta blev Salemmanifestationen, senare oftast kallad Salemmarschen. Den samlade nationalister, nationalsocialister och andra som ville hedra Daniel och protestera mot svenskfientligt våld och ett medieklimat där offret först reducerades till sin politiska miljö.

Daniel Wretström var en person som mördades. Salemmarschen blev ett politiskt fenomen med egna arrangörer, konflikter och symboler. Den skillnaden gör historien begripligare: människan Daniel ska inte försvinna bakom vare sig motståndarnas etiketter eller senare rörelsehistoria.

Medierna och benämningarna

Mordet beskrevs tidigt genom etiketter. I vissa medier var Daniel först 17-åringen, i andra ett politiskt varningstecken. Gärningsmannens eget motiv, hat mot det Daniel representerade, hamnade i skuggan av frågan om vem Daniel var.

Det säger något om Sverige kring millennieskiftet. När offret rörde sig i en nationalistisk miljö blev mordet inte bara ett våldsbrott. Det blev en berättelse om vilka döda som fick sörjas utan förbehåll och vilka som först skulle förses med en politisk fotnot. Hade rollerna varit omvända hade samma motiv beskrivits som ett hatbrott i varje rubrik.

Salemmarschen 2000–2010

Salemmarschen hölls varje år i anslutning till årsdagen den 9 december, från 2000 till 2010. Under de första åren samlade den omkring 2 000 deltagare och blev en av den svenska nationella rörelsens största återkommande samlingar. Varje år hölls också motdemonstrationer, och marschen omgärdades av stora polisinsatser. Salems kommunledning ville att den skulle stoppas.

För många deltagare var den en minnesmanifestation. För motståndare blev den en arena att angripa och svartmåla. Daniels mor deltog det första året men tog senare avstånd från de politiska inslagen.

Varför Daniel Wretström är relevant i dag

Daniel Wretström är relevant därför att hans namn ligger i skärningspunkten mellan våld, medier, politisk stämpling och svensk rörelsehistoria. Hans död visar hur snabbt ett konkret människoliv kan försvinna bakom etiketter.

Mordet säger också något om selektiv moral. När rätt offer skadas blir samhället pedagogiskt, känslosamt och kollektivt. När fel offer skadas blir språket kyligare och bakgrunden viktigare än kroppen i diket.

Källor och vidare läsning

Huddinge tingsrätt, dom 2001-03-23 i mål B 4144-00 (Khaled Odeh).

DN: Evelina blev vittne till mordet i Salem

Dagen: ”Min son var en sökare”

Läs vidare

Mordet på Daniel Wretström hör ihop med frågor om svenskfientligt våld, selektiv medkänsla och vilka offer som får sörjas. Läs också om Tommie Lindh, ett senare fall där gärningsmannens motiv och mediernas berättelse på liknande sätt hamnade i centrum.