Åsiktskorridoren

Vad betyder åsiktskorridoren?

Åsiktskorridoren är en bild av den offentliga debatten som en smal gång. Inom korridoren kan man tycka olika och ändå bli bemött med argument. Den som kliver utanför möts inte av motargument utan av stämplar: rasist, extremist, foliehatt, farlig.

Väggarna är för det mesta inte lagar. De består av sociala sanktioner. Den som yttrar fel åsikt riskerar att förlora uppdrag, jobb, vänner och plats i medierna. Det räcker att de flesta vet var väggarna går för att de ska hålla, eftersom människor själva undviker att gå nära dem.

Korridoren beskriver alltså avståndet mellan vad människor tycker och vad som går att säga. Det avståndet kan vara mycket stort utan att någon formellt har förbjudit något.

Var kommer begreppet ifrån?

Ordet myntades av statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson vid Göteborgs universitet i ett inlägg på bloggen Politologerna den 10 december 2013. Han beskrev åsiktskorridoren som "den buffertzon där du fortfarande har visst svängrum att yttra en åsikt utan behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd" och konstaterade att den var "mycket smal i Sverige".

Oscarsson hämtade exempel ur SOM-institutets undersökningar på åsikter som var vanliga i befolkningen men nästan helt saknades i det offentliga rummet. Fyra av tio ansåg att Sverige borde ta emot färre flyktingar. Varannan svensk tyckte att det var ett mycket dåligt förslag att låta homosexuella adoptera barn. Var sjunde ville begränsa aborträtten, och en av fem ville införa dödsstraff för mord.

Begreppet slog igenom direkt. Kritiker, bland andra kommunikationsrådgivaren Brit Stakston, menade redan 2014 att åsiktsutrymmet tvärtom var större än någonsin, att ordet främst användes som en offerkofta och att högerkanten hade tagit det till sig. Att begreppet så snabbt kopplades till högerkanten blev i sig en illustration av det Oscarsson beskrev.

Hur korridoren upprätthålls

Korridoren upprätthålls av dem som har tillgång till offentligheten: redaktioner, debattsidor, partier, myndigheter, universitet, kulturinstitutioner och i dag även de stora plattformarna. Verktygen är etiketter, avstängning, uteblivna inbjudningar och krav på att andra tar avstånd.

En särskild form är den politiska karantänen. Ett parti som hamnar utanför korridoren kan vinna väljare men ändå behandlas som om rösterna inte räknas. Så behandlades Sverigedemokraterna i riksdagen åren efter 2010, och så behandlas i dag liknande partier i flera europeiska länder under namnet cordon sanitaire.

När sociala sanktioner inte räcker kan väggarna också bli rättsliga. Lagen om hets mot folkgrupp gör vissa uttalanden till brott, och gränsen för vad som räknas som missaktning av en folkgrupp avgörs i praktiken av domstolarnas tolkning.

Hur korridoren flyttades: invandringen 2014–2015

Invandringsfrågan är det tydligaste exemplet på hur korridoren kan flytta sig. När Oscarsson skrev sitt inlägg ansåg fyra av tio svenskar att Sverige borde ta emot färre flyktingar, men åsikten förknippades nästan bara med Sverigedemokraterna.

I augusti 2014 bad statsminister Fredrik Reinfeldt svenskarna att "öppna era hjärtan" för flyktingarna. I december samma år slöt regeringen och allianspartierna Decemberöverenskommelsen, som skulle hindra Sverigedemokraterna från att påverka budgeten trots att partiet hade blivit vågmästare. I september 2015 sade Stefan Löfven att hans Europa inte bygger murar.

Den 24 november 2015 presenterade samma regering kraftiga åtstramningar av asylpolitiken. Det som några månader tidigare hade räknats som främlingsfientligt blev regeringens politik på en eftermiddag. Korridoren hade inte vidgats genom ett samtal. Den hade flyttats av verkligheten, och av att tillräckligt många hade sagt samma sak tillräckligt länge.

Overtonfönstret

Ett närliggande begrepp är Overtonfönstret, efter amerikanen Joseph Overton vid tankesmedjan Mackinac Center for Public Policy. Overton beskrev på 1990-talet hur det bara finns ett begränsat spann av politiska förslag som politiker vid en viss tidpunkt kan driva utan att förlora väljare. Efter hans död 2003 gav hans kolleger modellen hans namn.

Skillnaden är att Overtonfönstret handlar om vad politiker kan föreslå, medan åsiktskorridoren handlar om vad vanliga människor kan säga. Gemensamt är insikten att gränserna inte är fasta. Fönstret flyttas när opinionen flyttar sig, och opinionen flyttas av dem som säger det som ännu inte är accepterat. Sverigedemokraternas inträde i riksdagen 2010 visar mekanismen. Partiet förändrade inte Sverige på egen hand, men det gjorde det svårare att avfärda invandringskritik som något som bara hörde hemma i samhällets utkant. Det är metapolitikens kärna: den som vill förändra politiken måste först flytta gränserna för vad som går att tänka och säga.

Var går väggarna i dag?

Efter 2015 rymmer korridoren invandringskritik, och Sverigedemokraterna har suttit som samarbetsparti till en regering. Men väggarna har inte försvunnit, de har flyttats. I dag går de vid frågor om folk och härkomst: om svenskarna är ett folk med rätt att förbli majoritet i sitt eget land, och om återvandring i stor skala.

Striden om öppen svenskhet hösten 2026 visade var gränsen går. När Richard Jomshof skrev om betydelsen av biologiska band och svenskarnas majoritet möttes han inte främst av argument utan av ord som omoralisk och vedervärdig, och Expressens ledarsida kallade hållningen oacceptabel. Korridoren går nu rakt genom det parti som en gång stod utanför den.

Varför begreppet spelar roll

Åsiktskorridoren förklarar varför den offentliga debatten och folkopinionen kan gå isär under lång tid. Den förklarar också varför förändringar, när de kommer, ofta kommer plötsligt: när väggarna ger efter visar det sig att många redan har tänkt samma sak.

Den som bara rör sig inom korridoren kan aldrig flytta den. Gränserna för det sägbara har alltid förskjutits av dem som har sagt det som ännu inte fick sägas, och som har fortsatt säga det tills fler har vågat hålla med.

Källor och vidare läsning

Henrik Ekengren Oscarsson: Väljare är inga dumbommar, Politologerna, 10 december 2013.

SOM-institutet, Göteborgs universitet: de nationella SOM-undersökningarna.

Brit Stakston: Åsiktskorridoren 10 år senare, Blankspot, december 2023 (med hennes text från mars 2014).

Joseph G. Lehman: An Introduction to the Overton Window of Political Possibility, Mackinac Center for Public Policy.

Läs vidare

Åsiktskorridoren hänger nära samman med begrepp som hets mot folkgrupp, högerradikal och öppen svenskhet. Tillsammans visar de hur gränserna för det sägbara dras, både genom sociala sanktioner och genom lag, och hur de kan flyttas.