Den 31 oktober 1878 brann Eldkvarn på Kungsholmen i Stockholm, där Stadshuset står i dag. Branden gav svenskan uttrycket ”inte sedan Eldkvarn brann”. Ägarna reparerade kvarnen, och den malde mjöl åt stockholmarna ända till 1906.
Branden
Gustaf Carleman målade kvarnbyggnaden med taket i lågor och eldskenet över vattnet, båtarna och människorna på stranden. Per Daniel Holm skildrade samma brand i en gouache daterad dagen efter.
Först trodde man att en gaslampa hade fallit ned och antänt mjöldammet. Polisutredningen fann sedan att friktion mellan ett par kvarnstenar troligen hade fått mjölet att självantända. I den torra, dammiga kvarnen spred sig elden snabbt.
Ångkvarnen
Eldkvarn kom till 1805 på initiativ av Abraham Niclas Edelcrantz. En ångmaskin från Boulton & Watt i England drev kvarnen, och Samuel Owen kom till Stockholm för att installera den.
Kvarnen var inte beroende av vind eller strömmande vatten. Den behövde bränsle, fungerande maskiner och folk som kunde sköta dem.
Mjöl och skeppsskorpor
Bagaren Fredric Althainz köpte kvarnen 1845 och drev den från 1847 tillsammans med Adam Svanberg. Svanberg & Althainz använde maskiner från Bolinders och tillverkade bland annat skeppsskorpor åt flottan och rederierna.
År 1859 fick kvarnen ett nytt magasin i sten, ritat av Ludvig Hedin.
Efter branden
Elden förstörde stora delar av byggnaden, men ägarna lät reparera maskineriet, och kvarnen fortsatte att mala. Driften upphörde först 1906.
På tomten byggde Stockholm sitt stadshus, som invigdes 1923. Kvarteret heter fortfarande Eldkvarnen.
Talesättet
”Inte sedan Eldkvarn brann” blev ett sätt att säga att något låg långt tillbaka i tiden. Uttrycket lever kvar, och den som går förbi Stadshuset går över platsen där kvarnen stod.
Olyckor och brott
Det här är hittills den enda posten i ämnet.
En ny dag klockan 08.00
Adressen /dagens-datum leder alltid till dagens post. Dela gärna den här med någon som borde läsa den.
