Allsvenskan startar utan Norrland
Den 3 augusti 1924 öppnade Svenska Fotbollförbundet serien som klubbarna gjorde till en nationell institution. Premiären samlade tolv lag och skrev in Evert Blomgren som Allsvenskans första målskytt. Men namnet dolde en tydlig gräns: klubbar norr om Gästrikland var utestängda från de högsta serierna.
Klockan 13.00 blåste domaren Oskar Ternström igång IFK Eskilstuna mot IK Sleipner på det nybyggda Tunavallen. Omkring 700 personer stod runt planen. De fem andra premiärmatcherna skulle börja en halvtimme senare. Därför fick matchen i Eskilstuna ensam bära seriens första minuter.
Efter sexton minuters spel slog David ”Dava-Pe” Pettersson en hörna för Sleipner. Hemmamålvakten missbedömde bollbanan. Vid den bortre stolpen kastade sig den 20-årige Evert ”Peve” Blomgren fram, nickade in 1–0 och blev Allsvenskans första målskytt.
Klockan avgjorde vem som blev först
Blomgrens plats i historiken beror på klockslagen. Hammarbys Rikard Larsson gjorde mål redan efter elva minuter mot Örgryte i Göteborg, fem minuter snabbare räknat som spelad matchtid. Men den matchen började först 13.30. Larssons mål kom omkring 13.41, medan Blomgren hade nickat in sitt vid 13.16.
AIK:s Putte Kock hade också chansen i öppningsminuterna mot Västerås IK, men missade sin straff. Den tidiga avsparken i Eskilstuna gav Blomgren en halvtimmes försprång och gjorde hans nick till det första allsvenska målet i verklig tid.
En premiär med sex matcher
Fyra minuter senare gjorde den blivande landslagsprofilen Tore Keller 2–0. IFK Eskilstuna reducerade på straff i andra halvlek, innan Pettersson fastställde Sleipners seger till 3–1.
Klockan 13.30 började resten av premiäromgången. Gais vann med 2–1 borta mot Hälsingborgs IF. IFK Malmö och IFK Göteborg spelade 1–1. Landskrona Bois besegrade IFK Norrköping med 1–0. Örgryte slog Hammarby med 5–1, medan AIK besegrade Västerås IK med samma siffror.
Sex matcher gav 22 mål. Klubbar från Stockholm, Mälardalen, Östergötland, Göteborg och Skåne var nu delar av samma återkommande tävling. Spelprogrammet band samman städerna genom tågresor, tidningsreferat och en tabell som följdes från augusti till juni.
Striden om en bestående serie
Allsvenskan var ingen början för svensk fotboll. Svenska mästerskapet hade spelats i cupform sedan 1896. Svenska serien hade funnits i olika former sedan 1910, men krigstidens resekostnader, splittrade seriegrupper och återkommande avbrott hade gjort konstruktionen instabil.
Publiken sökte sig allt tydligare till seriematcherna. Klubbarna behövde ett fast spelschema, regelbundna intäkter och en ordning för upp- och nedflyttning. Den 13 januari 1924 beslutade Svenska Fotbollförbundet att skapa den nya högsta serien.
Tolv klubbar togs ut. Varje lag skulle möta alla andra hemma och borta. Seger gav två poäng och oavgjort en. De två sist placerade lagen flyttades ned.
Fässbergs IF hade kvalificerat sig men avstod sin plats av ekonomiska skäl. Landskrona Bois tog platsen. Händelsen visade vad den nya serien krävde av föreningarna: 22 matcher, resor över södra och mellersta Sverige och en ekonomi som klarade hela säsongen.
Dubbelmöten, tabell och nedflyttning blev seriens fasta stomme.
Gais vann utan SM-titel
Gais behärskade den första säsongen. Göteborgarna vann 17 av 22 matcher, spelade fyra oavgjorda och förlorade en enda. Målskillnaden blev 63–16. IFK Göteborg slutade två poäng bakom och Örgryte tre.
Ändå blev Gais inte officiellt svensk mästare. SM-titeln delades fortfarande ut genom Svenska mästerskapets cup. Fässbergs IF vann den tävlingen 1924 och Brynäs IF tog den sista cuptiteln 1925. Därefter följde fem säsonger utan någon utsedd svensk mästare.
Först säsongen 1930/31 fick Allsvenskan SM-status. Även då vann Gais. Skillnaden mellan seriesegrare och svensk mästare är viktig: den första allsvenska tabellen skapade en ligavinnare, inte en officiell mästare.
Rekordet som står kvar
IFK Göteborg gjorde flest mål under premiärsäsongen: 87 på 22 matcher. En stor del kom från Filip ”Svarte Filip” Johansson. Han gjorde 39 mål på 21 framträdanden och blev seriens första skyttekung.
Ingen spelare har senare gjort fler mål under en allsvensk säsong på herrsidan. Rekordet sattes alltså innan radion gjorde matcherna levande i hela landet, innan spelarna bar nummer på ryggen och långt innan svensk klubbfotboll blev professionell.
Publiksnittet var 2 891 personer. Siffran var liten jämfört med senare årtionden men byggde en regelbunden vana. Matchen kom tillbaka nästa vecka. Tabellen gav varje resultat betydelse. Hemmaklubben representerade en stad och en trakt mot resten av landet.
En allsvenska som inte omfattade alla
Namnet Allsvenskan sattes på ett seriesystem med en nordlig spärr. Lag från större delen av Norrland fick inte spela högre än tredjedivisionen. Förbundet hänvisade till avstånd, reskostnader och klimat. Norrländska föreningar fick tävla i ett eget system och i Norrländska mästerskapet, som spelades 1924–1953.
Först säsongen 1953/54 öppnades andradivisionen för lag norr om Gästrikland. Lycksele IF blev 1956 det första laget från området som nådde allsvenskt kval, men förlorade mot Gais. GIF Sundsvall blev 1965 det första allsvenska laget från ett län norr om Gävleborg.
Den nationella serien byggdes alltså från söder och mitten. Under fyra årtionden saknade stora delar av landet en sportslig väg till högsta nivån.
En tabell blir en svensk institution
Den 3 augusti 1924 var Allsvenskan sex fotbollsmatcher och en ny tabell. Konstruktionen blev större än de klubbar och förbundsmän som skapade den. Vecka efter vecka gjorde serien den lokala föreningen till en nationell angelägenhet utan att sudda ut dess hemort.
Sleipners Evert Blomgren fick det första målet. Gais tog den första seriesegern. Svarte Filip satte det första stora rekordet. Norrland fick vänta på sin plats.
Allsvenskan överlevde sin egen ofullständiga början. Den blev bestående därför att den förenade två krafter som fortfarande bär svensk fotboll: hembygdens klubb och tävlingen mot hela landet.