Konstnärskungen
Den ridderlige kungen föds, och kröns på samma dag 34 år senare
Den 3 maj 1826 föddes Carl Ludvig Eugen på Stockholms slott som äldste son till kronprins Oscar — sedermera Oscar I — och Josefina av Leuchtenberg, dotter till Eugène de Beauharnais. Den 11 maj döptes han och fick samtidigt titeln hertig av Skåne. Tre yngre bröder följde: Gustaf (1827–1852, "Sångarprinsen"), Oscar (1829–1907, sedermera Oscar II) och August (1831–1873). Systern Eugénie föddes 1830.
Uppfostran sköttes av överhovmästarinnan Christina Ulrika Taube. Lärare i filosofi blev Christopher Jacob Boström, i historia och språk Fredrik Ferdinand Carlson. I Uppsala lyssnade han på föreläsningar av Erik Gustaf Geijer och Per Daniel Amadeus Atterbom under Henning Hamiltons ledning. Den privata skolgången avslutades i december 1843. Den militära banan gick i takt med uppväxten: underlöjtnant vid Livgardet och artilleriregementet den 12 augusti 1845, överste den 12 juni 1846, generalmajor den 21 april 1847.
Vägen till tronen
Kronprins blev han redan den 8 mars 1844, då Karl XIV Johan dog och fadern besteg tronen. Den 19 juni 1850 vigdes han vid prinsessan Lovisa av Nederländerna, dotter till prins Frederik av Nederländerna och Louise av Preussen. Två barn föddes i äktenskapet: Lovisa den 31 oktober 1851, sedermera drottning av Danmark genom giftermål med Fredrik VIII, och Carl Oscar, hertig av Södermanland, den 14 december 1852. Sonen dog som spädbarn den 13 mars 1854. Den 7 februari 1856 utsågs han till vicekonung av Norge. Faderns hälsa svek; den 25 september 1857 blev Karl regent. Vid Oscar I:s död den 8 juli 1859 besteg han tronen.
Kröningen och valspråket
Kröningen sköts upp till nästa vår. Den 3 maj 1860, på sin 34-årsdag, kröntes han i Storkyrkan i Stockholm. Ärkebiskop Henrik Reuterdahl förrättade riten; han och justitiestatsministern Louis De Geer satte tillsammans kronan på kungens huvud, medan tidigare statsrådet Johan Fredrik Fåhræus krönte drottning Lovisa. Firandet pågick i tre dagar. På kvällen den 3 maj brann fyrverkerier på Blasieholmen — programmet rymde fjorton större pjäser, omkring 2 000 raketer, 200 bomber och 90 bengaliska eldar. Andra dagen revy och parad på Karl XIII:s torg. Tredje dagen, den 5 maj, ständernas hyllning på Slottsbacken framför obelisken. Den norska kröningen i Nidarosdomen i Trondheim följde den 5 augusti samma år. Valspråket var hämtat ur Upplandslagens ingress: Land skall med lag byggas. Politiskt var han konservativ till temperamentet men accepterade tidens reformer. Lagen 1858 om ogifta kvinnors rätt att ansöka om myndighet kom under hans tid; systern Eugénie var bland de första att begagna sig av rätten. Kommunalförordningarna 1862 lade grunden för det moderna kommunsystemet. Representationsreformen — Louis De Geers verk — gick igenom ständerna i december 1865 och stadfästes som lag den 22 juni 1866. Kungen var ursprungligen tveksam men gav till sist sitt samtycke. Den första tvåkammarriksdagen samlades 1867.
Skandinavist och konstnär
Hans största politiska sorg blev det dansk-tyska kriget 1864. Som varm skandinavist hade han 1863 utlovat dansk hjälp inför hotet från Preussen och Österrike. När kriget bröt ut stoppade statsrådet honom — utrikesminister Manderström menade att stormakterna inte gett bindande löften. Sverige förblev neutralt. I Köpenhamn betraktades det som ett svek, och den politiska skandinavismen tystnade. Vid sidan av regeringsbestyren var Karl XV målare och poet. Han ställde ut landskap på Konstakademiens utställningar mellan 1856 och 1870. Som beskyddare av akademien samlade han en krets av svenska konstnärer omkring sig på Ulriksdal: Marcus Larson, Edvard Bergh, Johan Fredrik Höckert, Kilian Zoll, August Malmström, Bengt Nordenberg, Carl Gustaf Hellqvist. Den egna samlingen växte till omkring 500 målningar, varav fler än fyra hundra av svenska konstnärer, och testamenterades till svenska staten — en hörnsten i Nationalmuseums samling. Diktsamlingar utkom 1863 och 1865.
Kron-Kalle och slutet
Folkligt kallades han Kron-Kalle. Förhållandet med skådespelerskan Hanna Styrell varade in på 1860-talet; hon installerades på godset Väntorp nära Ulriksdal genom gåvobrev 1866. Dottern Ellen Maria, född den 28 oktober 1865, erkändes. Drottning Lovisa dog den 30 mars 1871. Kungens egen hälsa hade svikit sedan sommaren 1869. Diagnosen — tarmtuberkulos — fastställdes inte i livstiden. På väg till en kur i Aachen stannade han i Malmö, där han avled på residenset omkring klockan nio på kvällen den 18 september 1872, 46 år gammal. Han begravdes i Riddarholmskyrkan den 9 oktober. Efter honom på tronen kom brodern, Oscar II.