I Frankrike har vänstern börjat förbereda sig för ett val den kan komma att förlora. Vänsterstyrda kommuner lovar att göra ”motstånd” om Marine Le Pen blir president våren 2027. De utlovar juridiska strider och särskilda budgetar. På vissa håll talas det om "civil olydnad". Vänstern förstår makt bättre än högern. Den organiserar sig brett och i förväg, ofta via omvägar, och räknar med att medierna kallar sabotaget för motstånd. Den som vill förändra Frankrike eller Sverige måste förstå hur motståndaren arbetar och förbereda sig lika noga.
Motstånds- och kampretorik
Planerna är konkreta. Lamine Naham, borgmästare i Trélazé där nära hälften av bostäderna är sociala hyresbostäder, bygger redan nu en motståndsbudget och lovar att staden ska bli ett motståndsfäste. Varje försök att tillämpa nationellt företräde tänker han dra inför domstol. Det rapporterar AFP. I Bavilliers vill socialisten Léo Prassel använda kommunens sociala verksamhet som ett skydd för invånarna. Emmanuel Denis i Tours vill göra staden till en fristad. I Montpellier har Michaël Delafosse vägrat låta kommunens övervakningskameror automatiskt skicka bilder till staten. Han varnar för att staten ska skicka ut "nitiska prefekter med stridsuppdrag".
En måltavla är Le Pens förslag från mötet i Hénin-Beaumont den 13 september. Vid jämförbara ansökningar till allmännyttiga hyresbostäder ska en fransk familj gå före en utländsk, anser hon. Att en nation låter sina egna medborgare gå först till bostäder som skattebetalarna har bekostat borde vara självklart. I oktober fick Le Pen 37 procent inför första valomgången i en mätning från Odoxa-Backbone. I en tänkt andra omgång mot Jean-Luc Mélenchon fick hon 68 procent. Vänstern läser siffrorna och gräver skyttegravar innan en enda röst är räknad.
Inte lika för alla
När vänstern själv satt vid makten gällde kravet på lydnad också borgmästare som ogillade politiken. År 2013 slog det franska författningsrådet fast att en borgmästare inte kan vägra viga samkönade par med hänvisning till sitt motstånd mot lagen. Lagstiftaren ville säkerställa att äktenskapslagen tillämpades och att folkbokföringsmyndigheten fungerade och var neutral. Samma princip måste gälla om vänstern förlorar makten. En borgmästare har rätt att få en lag prövad. När prövningen är avgjord måste även vänsterns borgmästare rätta sig efter utfallet.
Den franska strafflagen föreskriver upp till fem års fängelse och 75 000 euro i böter för den som i sin myndighetsutövning vidtar åtgärder för att hindra att lagen verkställs. Får åtgärderna effekt kan straffet bli upp till tio års fängelse och 150 000 euro i böter. En borgmästare kan också stängas av genom ett motiverat ministerbeslut och avsättas genom ett motiverat regeringsdekret. Kommunhuset ger ingen rätt att välja vilka lagar som ska följas.
Flera borgmästare säger att de tänker agera inom lagens ramar, med överklaganden och kommunal socialpolitik. Andra går längre. Bally Bagayoko, borgmästare för Det okuvliga Frankrike, LFI, i Saint-Denis, talade redan i maj om ett "folkligt uppror" om Nationell samling, RN, vinner. I en intervju hos den muslimska sajten Oumma sade han att "befolkningen är kapabel att resa sig". Jean-François Debat i Bourg-en-Bresse uttrycker sig lugnare när han säger att en regering inte kan stå emot en stor skara beslutsamma folkvalda. Han motiverar det med att demokratiska regler måste försvaras. Men maktanalysen är tydlig. Tillräckligt många borgmästare som sätter sig på tvären kan försvåra en regerings arbete. Bagayoko räknar också med kampen på gatan.
Organisering och logistik redan på plats
Invändningen att det rör sig om en handfull borgmästare av omkring 35 000 missar poängen. Ett nätverk behöver börja någonstans. Kommunala budgetar, föreningsstöd och jurister finns redan till hands. AFP drar själv parallellen till de amerikanska städer som motsatte sig Donald Trumps invandringspolitik. Ordet motstånd har dessutom en särskild klang i Frankrike. Det leder tankarna till ockupationen. Därmed lånar borgmästarna glans från ett historiskt motstånd och placerar Le Pens väljare på andra sidan.
Mönstret går över nationsgränserna. Under Trumps båda presidentperioder gjorde demokraterna och deras allierade motståndet till sitt varumärke, med kaos och våld som följd. Man måste veta hur man vinner.
Jobba ikapp deras försprång
Högern behöver ta lärdom. Maktkampen pågår hela tiden. En valseger är bara en liten del. Vänstern har förstått det i generationer, och därför planerar den för förlusten redan nu. Den som vinner ett val måste ha lagförslag som håller och jurister som är redo. Förvaltningen måste kunna genomföra besluten, och regeringen behöver en plan för de borgmästare och ämbetsmän som vägrar följa lagen. När det finns grund för rättsliga åtgärder bör en ny regering använda dem.
Men man måste också veta vad man ska göra när man inte har makten i parlamentet. Alltså det som ligger utanför valet. Låt oss upprepa: Vänstern har sina föreningar, sina medier, sina nätverk i kommunerna och sin vana att agera indirekt. Vår sida behöver samma sak, med egna mötesplatser, egna medier och människor som tar plats i kommunfullmäktige, skolornas beslutande organ och föreningslivet. Den som vill förändra måste bygga från grunden, långsiktigt och på allvar.


Laddar kommentarer…