Finland har gjort en registergranskning som också borde genomföras i Sverige. Den finska migrationsmyndigheten Migri och Centralkriminalpolisen lade sina register bredvid varandra och gick igenom omkring 20 000 personer med asyl eller alternativt skydd. Omkring 1 000 av dem, en av tjugo, hade en allvarlig brottsbakgrund. Medborgare i Irak, Afghanistan och Syrien stod för tre fjärdedelar.
Svenska myndigheter har tidigare undersökt sambandet mellan utländsk bakgrund och registrerade brottsmisstankar. Brå publicerade exempelvis en sådan undersökning 2021. Det är hög tid att Sverige gör en motsvarande granskning av dem som har fått skydd och samtidigt undersöka brottsligheten genom flera generationer, med ursprunget redovisat.
Bakom siffran finns brott med verkliga offer. De vanligaste brottstyperna var vålds- och sexualbrott, däribland grov misshandel, våldtäkt, våldtäkt mot barn och rån. Därtill kom narkotikabrott. Bland fallen fanns också dödligt våld, ekonomisk brottslighet och terroristbrott.
Barnen som utsattes hade ingen del i asylpolitiken men fick ändå betala priset.
Finland nöjer sig inte med att konstatera. EU:s skyddsgrundsförordning, en del av migrationspakten, började tillämpas i juni. Den utökar de fall där skyddet ska återkallas, nämligen när någon har dömts för ett särskilt grovt brott genom en lagakraftvunnen dom och utgör en fara för samhället. Migri ska hålla muntliga förhör och pröva fallen individuellt. Myndigheten har redan skickat de första utvisningsbesluten till polisen för delgivning.
Sedan januari 2025 beviljar Finland dessutom uppehållstillstånd på grund av asyl för tre år i stället för fyra. För personer med alternativt skydd är det första tillståndet ettårigt.
Poliskommissarie Janne Lepsu säger att utvisningar till Irak fungerar och att det går bättre med Somalia. Till Afghanistan och Syrien är utvisningarna fortfarande svåra att samordna med mottagarländerna. Där finns ett glapp som återvändandecentrum i tredje land skulle kunna bidra till att överbrygga. Den som har dömts för att ha våldtagit ett barn ska inte få bo kvar för att hemlandets regim är besvärlig att förhandla med.
Också tysk statistik visar en överrepresentation. Vid utgången av 2024 bodde omkring 442 000 afghanska medborgare i landet, 0,53 procent av befolkningen. Samma år utgjorde de 1,6 procent av alla registrerade brottsmisstänkta, när brott mot utlänningslagen räknas bort. Det är ungefär tre gånger deras andel av befolkningen.
Polisen registrerade samma år 437 offer för våldtäkt och sexuellt tvång i ärenden där minst en misstänkt var afghansk medborgare. Under samma år utvisade Tyskland 28 afghaner. AfD-ledamoten Jan Wenzel Schmidt, som begärde fram siffrorna, kallade det lächerlich, löjligt. Året därpå genomfördes ytterligare utvisningar. I juli 2025 fördes 81 dömda afghanska medborgare till Afghanistan.
Varje gång en myndighet lägger fram siffrorna har politiker och opinionsbildare en förklaring redo. Gruppen består av många unga män med låg social status, säger de. Förklaringen stämmer, och den fäller politiken, eftersom det var politikerna som genom invandringspolitiken bestämde vilka som kom. De visste detta och valde ändå att inte låta kunskapen styra besluten. Priset för det valet betalas av våldtagna kvinnor, misshandlade män och rånade ungdomar som hade kunnat besparas lidande om ansvariga politiker, myndighetschefer och ledarskribenter hade tagit av sig de ideologiska skygglapparna för tio eller femton år sedan.
Räkna alla generationer
I Sverige räcker det inte att granska dem som har fått skydd. Al-Bara Mejri är häktad i sin utevaro för 15 brott. Han misstänks bland annat för att ha anstiftat tre mord i mars, i Vårby, Tyresö och Malmö. Hans far, svensktunisiern Makram Mejri, sprängde sig till döds i Mosul 2010. Sonen växte till stor del upp i Sverige och omhändertogs av socialtjänsten 2018 och igen 2023.
Han gick genom svenska myndigheters händer och omhändertogs av socialtjänsten. Ändå misstänks han i dag för att ha beställt flera mord. Den som bara räknar medborgarskap eller asylskäl ser ingenting av miljön som formade honom eller av dem han misstänks ha fått att mörda.
Därför ska kravet gälla hela vägen. SCB och Brå måste få i uppdrag att undersöka brottsligheten bland invandrare i första generationen och bland deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn, så långt uppgifterna i registren räcker. De ska också behöva redovisa från vilka länder och regioner de överrepresenterade grupperna kommer. Där uppgifter saknas ska det framgå öppet.
Migrationsverket ska beordras att göra samma registerjämförelse som Migri, och regeringen måste använda skyddsgrundsförordningen fullt ut för att återkalla skydd och utvisa. Förordningen gäller i Sverige lika mycket som i Finland. Regeringen ska ge myndigheterna uppdraget och se till att de har de rättsliga och praktiska förutsättningar som behövs.
Vi kan kräva det nu.
Vår svenska opposition måste arbeta brett utomparlamentariskt och Sverigedemokraterna kan driva kravet i varje förhandling och i varje budget. Public Service och annan media måste utsättas för påtryckningar att lyfta dessa frågor, med samma utförlighet som de ägnar åt allt annat de anser att svenskarna behöver veta.
Många svenskar ser sambandet mellan invandringspolitiken och våldet, och fler politiker vågar säga det högt. Om väljarna släpper trycket tystnar politikerna igen. Finland har visat att en regering kan räkna, återkalla och fatta beslut om utvisning. Svenskarna måste kräva samma sak av sina makthavare och fortsätta kräva det tills redovisningen ligger på bordet och utvisningsbesluten har gått till polisen.


Laddar kommentarer…