Hoppa till innehållet
Europa stod utanför Stillahavstoppmötet – men gick stärkt ur det
I texten

Mötet mellan Stillahavsregionens tre stormakter, Kina, USA och Ryssland, vid toppmötet inom det ekonomiska samarbetet Apec gav ändå några resultat som är värda att tyda. EU deltog inte eftersom unionen ligger utanför den geografiska regionen, vilket inte ska förväxlas med att den skulle sakna betydelse.

Europa får en plats vid förhandlingsbordet

Den första slutsatsen gäller förhandlingarna om fred i Ukraina. Både Trump och Putin måste överge föreställningen att de kan sköta dem på egen hand. EU kommer att delta, vilket kineserna uttryckligen begärde före mötet och Putin själv därefter bekräftade. Han har tvingats backa från sin avfärdande hållning till européerna, som han tidigare inte ens ville rådfråga, och har nu accepterat deras medverkan. Med sitt vanliga skrävlande översittarmanér försökte han dock demonstrera sin auktoritet genom att ”kalla” dem till Moskva.

Som den typiske hunsade och generade maken som insisterar på att ”här hemma är det jag som har byxorna på mig!”

Ett tvåmaktsvälde mellan Kina och USA?

Den andra utvecklingen framgick tydligt av den förödmjukande behandling som den ryske presidenten fick utstå genom det diplomatiska protokollet. Han välkomnades av en tjänsteman av lägre rang, fick stå medan de andra redan satt vid banketten, placerades en bit från de två andra presidenterna på det officiella fotografiet och hölls ovetande om ett långt samtal mellan dem. Allt detta tyder på att ett kinesisk-amerikanskt tvåmaktsvälde håller på att växa fram för att hantera världens maktförhållanden.

Vi fick i själva verket en försmak av detta redan i slutet av september, när Trump tog emot Xi i Washington för att inleda en strategisk vapenvila.

Sedan dess har talet om ett nytt Jalta tilltagit. Ett sådant scenario kan mycket väl föresväva de mest bakåtsträvande ledarna, framför allt Trump och Putin, men Kina ser inte saken så. Och även om det ökända systemet för kontroll och strypgrepp möjligen skulle kunna återupplivas i Europa, om än med stora svårigheter, ser världen i stort helt annorlunda ut.

Jaltaordningen går inte att återskapa

Jaltaordningen byggde på ett imperialistiskt förhållande av ”uppdelning och samförstånd” mellan Moskva och Washington. Framför allt byggde den på att de underlydande länderna i respektive block var beroende av sina herrar. Hotet om invasion från det andra blocket säkrade detta beroende. Därför betonade de två imperiala maktcentrumen offentligt sin fiendskap, medan de i praktiken nästan alltid var i maskopi med varandra och i grunden spelade samma spel.

Mellan Peking och Washington råder det rakt motsatta förhållandet. Där ser vi omfamningar och leenden, men rivaliteten är verklig och omfattande, och de spelar nästan aldrig samma spel.

Dessutom finns det inga block i dag. Något verkligt ”euroatlantiskt block” existerar inte, och Brics är sannerligen inget block heller. Snarare tvärtom!

Både Kina och USA vill vinna tid för att bättre förbereda sig för rivaliteten på alla fronter och framför allt undvika att dras in i ett världskrig. Men de agerar med olika tonläge, i olika takt och med olika metoder.

Trump följer Brzezinskis linje. Han spelar ut varje aktör mot andra och utnyttjar att USA är oumbärligt för alla. Och det fungerar, även om det finns vissa förbehåll.

Länderna väljer flera samarbetspartner

I Asien har det blivit allt vanligare att samarbeta åt flera håll samtidigt. Enligt denna doktrin kan ett land vara både partner och rival till ett annat, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Det innebär också att man sprider sina energiberoenden och köper militär materiel från flera håll. Samma doktrin vinner nu mark även i Europa.

Kineserna behöver inte upprätthålla något världsomspännande imperium byggt på militär och ekonomisk tvångsmakt som de har ärvt från det förflutna. De är dessutom mästare på att utöva inflytande med mjuka medel och är betydligt mer benägna än amerikanerna att spela flera spel samtidigt. Trots att de har möjlighet att bilda ett G2 med Washington siktar de fortfarande på ett G3 där EU ingår. Genom EU skulle de kunna underlätta förbindelserna med Japan och Indien, samtidigt som de behåller diplomatiskt handlingsutrymme även inom amerikanska intressesfärer.

Spelet är fortfarande öppet

Toppmötet mellan Stillahavsregionens ekonomier i Shenzhen befäste alltså inte Europas underordning och inledde heller ingen ny världsordning. Det bekräftade att spelet fortfarande är vidöppet.

Den enda kvarvarande försvararen av den gamla världsordningen är den enfaldige gendarmen i Moskva. Hans strävan efter ett ”nytt Jalta” har varit det främsta hindret för en positiv förändring av de internationella relationerna och för våra folks frigörelse.

Det har kostat oss tid. Samtidigt har det drivit fram snabba, aldrig tidigare skådade och mycket verkningsfulla europeiska motåtgärder, vilket till och med Putin motvilligt har tvingats erkänna.

Det råder ingen tvekan om att Rysslands skadliga inflytande vid det här laget knappast är mer än en belastning vars betydelse ständigt minskar. Om vi inte lyckas göra oss av med det nu kommer det bara att bero på att amerikanerna ännu en gång har säkrat dess fortlevnad. Men det återstår att se. Nu gäller det att handla.

Artikeln är ursprungligen publicerad på noreporter.org

Din reaktion

Den här texten gör mig…

Välj den känsla som bäst beskriver din reaktion.Rösta för att se hur andra läsare har reagerat.

Laddar kommentarer…

Vill du svara på den här artikeln?

Vi välkomnar debatt och olika perspektiv. Skriv ett eget inlägg som svar på denna artikel. Ditt svar bör vara minst 200 ord och hålla en god ton.

Mer från Vårdkasen

På papper

Vårdkasen Magasin

Vårdkasen Magasin

Fördjupning i tryckt form — och ett sätt att nå personer som behöver läsa Vårdkasen.

Nytt i butiken

Hämtar senaste produkt...

Huset i Älgarås

Skylten till Vårdkasens Kulturkafé och Antikvariat

Vårdkasens Kulturkafé och Antikvariat

Fika, böcker och film i Älgarås. Här möts gemenskapen på riktigt.