[{"_1":2,"_3":-5,"_4":-5},"loaderData",{"_5":6},"actionData","errors","routes/artiklar.$year.$month.$slug",{"_7":8},"article",{"_9":10,"_11":12,"_13":14,"_15":16,"_17":18,"_19":20,"_21":20,"_22":23,"_24":25,"_26":27,"_28":29,"_30":31,"_32":31,"_33":34,"_35":36,"_37":36,"_38":39,"_40":12,"_41":18,"_42":34,"_43":-5,"_44":45,"_46":47,"_48":39,"_49":50,"_51":52,"_53":39,"_54":55,"_56":57,"_58":59,"_60":61,"_62":36},"id","nar-svenskt-kulturarv-inte-langre-behover-vara-svenskt-20260522","title","När svenskt kulturarv inte längre behöver vara svenskt","slug","nar-svenskt-kulturarv-inte-langre-behover-vara-svenskt","permalinkPath","/artiklar/2026/05/nar-svenskt-kulturarv-inte-langre-behover-vara-svenskt","excerpt","Newroz, nouruz och diwali har skrivits in på Sveriges förteckning över immateriella kulturarv. Det avgörande är inte att högtiderna firas här, utan att staten nu gör närvaron i Sverige till tillräcklig grund för att något ska kallas Sveriges kulturarv.","content","

Newroz, nouruz och diwali har skrivits in på Sveriges förteckning över immateriella kulturarv. Det intressanta är inte att människor med annan bakgrund firar sina högtider i Sverige. Det intressanta är att staten nu gör själva närvaron i Sverige till tillräcklig grund för att något ska räknas till Sveriges kulturarv.

\n\n

Institutet för språk och folkminnen, Isof, meddelade på fredagen att tio nya företeelser skrivs in på den nationella förteckningen. Bland dem finns diwali, majsjungning, halmslöjd, bada bastu, ljusstöpning, kolning i mila, newroz, Bellmanvitsar, tegelhantverk och Bodapolska.

\n\n

Listan är en del av Sveriges arbete med Unescos konvention om det immateriella kulturarvet. Den omfattar sådant som inte främst består av byggnader eller föremål, utan av kunskaper, högtider, hantverk, musik, mat och umgängesformer. På den punkten är listan i sig inte märklig. Ett folk har inte bara slott, runstenar och kyrkor, utan också vanor, berättelser och färdigheter.

\n\n

Men just därför blir definitionen avgörande.

\n\n

När SVT frågar om newroz/nouruz och diwali verkligen är svenska kulturarv svarar Maria Nyström, senior rådgivare på Isof: ”Syftet med den här förteckningen är ju inte att lyfta fram just kulturarv som ska vara svenska, utan det är att lyfta fram kulturarv som utövas i Sverige. Så de behöver inte ha ett svenskt ursprung.”

\n\n

Det är en ärlig formulering. Och den säger mer än själva listan.

\n\n

Med den definitionen är kulturarv inte längre något som i första hand växer fram ur ett historiskt folk, ett språk, ett land och en kontinuitet över generationer. Det blir i stället en registrering av praktiker som råkar förekomma inom statens territorium. Om de utövas i Sverige, kan de också bli kulturarv i Sverige. Ursprunget blir sekundärt. Platsen blir administrativ.

\n\n

Här syns den moderna svenska statens syn på nationen i koncentrat. Sverige förstås inte längre som ett historiskt sammanhang, utan som en yta där olika grupper lever samtidigt. Statens uppgift blir då inte att värna ett svenskt kulturarv i egentlig mening, utan att katalogisera mångfalden som svensk offentlighet.

\n\n

Det är därför newroz och diwali kan placeras på samma lista som bastubad, Bellmanvitsar och ljusstöpning utan att myndigheten ser någon motsättning. Alla är ”levande kulturarv” eftersom de utövas här. Frågan om vad som är svenskt byts ut mot frågan om vad som finns i Sverige.

\n\n

Skillnaden är inte liten.

\n\n

En stat som säger att svenskt kulturarv inte behöver ha svenskt ursprung har i praktiken abdikerat från själva ursprungsfrågan. Den kan fortfarande administrera kultur. Den kan inventera, finansiera och presentera. Men den vill inte längre göra den distinktion som gör kulturarv politiskt och historiskt meningsfullt: skillnaden mellan ett folks egna arv och traditioner som förts hit av senare invandring.

\n\n

Det betyder inte att andra människors högtider måste förbjudas, förlöjligas eller osynliggöras. Det betyder bara att staten borde kunna skilja mellan närvaro och arv.

\n\n

Om allt som utövas i Sverige med tiden kan bli Sveriges kulturarv, då är kulturarvet inte längre en förbindelse bakåt. Det blir ett löpande register över befolkningssammansättningen. Och när befolkningen förändras, förändras också det staten kallar svenskt.

\n\n

Det är kanske den verkliga nyheten här: inte att newroz och diwali firas i Sverige, utan att svenska myndigheter inte längre ser något behov av att svenskhet ska ha svenskt ursprung.

","contentFree","authorIds",[],"categoryId","NmXjNGaJIU5lLdlkSg5J","author",{"_68":71,"_72":73,"_74":36},"category",{"_68":69,"_13":70},"publishedAt","2026-05-22T14:59:00.000Z","publishDate","imageUrl","https://cdn.vaardkasen.se/images/1779458394109_kortfattat-kulturarv-diwali-16x9.jpg?token=f3b602de-3be4-4ce0-80c3-b7f9badffa1b","imageUrlPortrait","","featuredVideoUrl","commentsEnabled",true,"seoTitle","seoDescription","seoImageUrl","pushNotification","knowledgeTags",[63,64,65,66,67],"status","published","premium","articleLockPolicy","auto_7d","articleLockedAt","2026-05-29T14:59:00.000Z","individualPurchaseEnabled","individualPurchasePrice",0,"excludeFromTrendingScore",false,"template","narrow","articleType","kortfattat","audioReadingEpisodeId","svensk kultur","nation","historia","demografi","ekonomi","name","Kultur","kultur","Redaktionen","role","Redaktör","avatarUrl"]