Hoppa till innehållet
Den öppna svenskheten är krävande

Den 2 maj stod Jimmie Åkesson på Långholmen och höll sitt numer traditionsenliga vårtal. Talet var i många stycken vad man kunde vänta sig — räfst och rättarting med regeringssamarbetets motsträviga partner, en uppvärmning inför valåret, det vanliga. Men en bit in i talet sker något jag tycker är värt att stanna vid. Han börjar tala om svenskheten. Och han gör det på det sätt som under många år har varit en knäckfråga, kanske den knäckfrågan, för en hel del av oss som befinner sig längre ut åt höger än SD.

“Svensk sitter inte i hudfärgen eller i någon annan kroppsdel”, säger han. Och sedan rabblar han upp vad svensk då är: vår identitet, vårt ursprung, vår historia, ja — men också våra normer, våra värderingar, vårt språk, våra seder och bruk, vår kultur, vårt sätt att leva, vårt sätt att förhålla oss till varandra, till landet, till naturen, till marken vi trampar. “Svenskheten är öppen och välkomnande för den som vill, som anstränger sig och som visar respekt.”

Det är just sådana formuleringar som under åren har fått en del av oss att fnysa. För vad är det, om inte den välbekanta retoriken om att vem som helst kan bli svensk bara man dansar tillräckligt rätt kring midsommarstången? Jag har själv sagt det, mer eller mindre ordagrant, om SD: att de inte hade några problem om svenskarna byts ut mot somalier så länge de dansar runt midsommarstången. Det var en effektiv formulering, riktad till människor som redan var besvikna på partiet, och den fungerade som politisk munhuggning gör. Men jag har under åren tvingats fundera över om den var rättvis, eller om jag bara ville att den skulle vara det.

Jag tror att den var orättvis. Och jag tror att man ser det om man läser hela talet i sammanhang och tar Jimmie på allvar.

Två svenskheter i ett ord

Problemet är i första hand språkligt. Det är därför vi pratar förbi varandra.

När jag säger “svensk” menar jag i första hand något etnokulturellt. Jag menar ett folk, en kontinuitet av människor som under tusen år bott på den här jordlappen, talat varianter av samma språk, gift sig med varandra, begravt sina döda i samma jord, format sina seder i samma klimat och samma årsväxlingar. Jag menar något som har en kropp, ett minne och en framtid, och som inte kan väljas till eller från som ett medlemskap i en bokklubb. Det är ingen värdering jag kan ändra på genom att vilja något annat, utan ett konstaterande av hur folk och nationer bildas och fortlever.

Läs hela artikeln för ett fortsatt resonemang kring svenskheten, dess eventuella öppenhet och en väg framåt för vårt land och folk. En högerradikal kritik som inte fastnar i enkla paroller eller fultolkningar.

Kontrollerar medlemskapsstatus

Laddar kommentarer…

Vill du svara på den här artikeln?

Vi välkomnar debatt och olika perspektiv. Skriv ett eget inlägg som svar på denna artikel. Ditt svar bör vara minst 200 ord och hålla en god ton.

Mer från Vårdkasen

På papper

Vårdkasen Magasin

Vårdkasen Magasin

Fördjupning i tryckt form — och ett sätt att nå personer som behöver läsa Vårdkasen.

Nytt i butiken

Hämtar senaste produkt...

Huset i Älgarås

Skylten till Vårdkasens Kulturkafé och Antikvariat

Vårdkasens Kulturkafé och Antikvariat

Fika, böcker och film i Älgarås. Här möts gemenskapen på riktigt.