[{"_1":2,"_3":-5,"_4":-5},"loaderData",{"_5":6},"actionData","errors","routes/artiklar.$year.$month.$slug",{"_7":8},"article",{"_9":10,"_11":12,"_13":14,"_15":16,"_17":18,"_19":20,"_21":22,"_23":24,"_25":26,"_27":28,"_29":30,"_31":30,"_32":18,"_33":18,"_34":18,"_35":18,"_36":18,"_37":18,"_38":39,"_40":-5,"_41":42,"_43":44,"_45":44,"_46":44,"_47":48,"_49":50},"id","FUWdqGG5Witw5zoBOA67","title","Din rätt att veta offras på stigmapolitikens altare","slug","din-ratt-att-veta-offras-pa-stigmapolitikens-altare","permalinkPath","/artiklar/2026/04/din-ratt-att-veta-offras-pa-stigmapolitikens-altare","excerpt","","content","

Tänk dig att du inleder en sexuell relation med någon. Efteråt, eller kanske aldrig, får du reda på att personen bär på hiv. Det är den verklighet som regeringens nya smittskyddsförslag banar väg för.

I decennier har svensk lag krävt att hivpositiva informerar sina sexpartners innan samlag. Informationsplikten i smittskyddslagen har skyddat den enskilda individens rätt att fatta informerade beslut om sin egen kropp. Nu föreslår regeringen att denna skyldighet ska slopas. RFSL kallar det en \"stor seger\".

Samtycke kräver information

Vi har skärpt sexualbrottslagstiftningen med krav på samtycke. Vi talar om informerat samtycke inom sjukvården. Men just när det gäller en kronisk, obotlig virusinfektion ska din partner plötsligt inte behöva berätta? Då finns inget krav på att höra om det finns samtycke att utsätta sig för den risken?

Det är som att hävda att en bilförsäljare inte behöver nämna att bilen varit krockskadad, för att den reparerats av en duktig mekaniker.

\"Försumbar risk\" är inte noll

Förespråkarna lutar sig mot principen U=U, att en hivpositiv person med omätbara virusnivåer inte kan överföra smittan. Forskningen stödjer att risken vid välfungerande behandling är mycket låg. Men principen förutsätter perfekt behandlingsföljsamhet, dag efter dag, år efter år. Virusnivåer kan stiga vid avbrott i medicinering eller vid interaktioner med andra läkemedel. Den oinfekterade partnern har ingen möjlighet att verifiera den andras behandlingsstatus.

Att lagstifta bort informationsplikten baserat på ett bästa-scenario-antagande är önsketänkande upphöjt till lag.

Stigma som retoriskt vapen

Det centrala argumentet för slopandet är att informationsplikten skapar stigma. Att den avskräcker människor från att testa sig, eftersom en diagnos utlöser juridiska skyldigheter. Det låter kanske rimligt vid första anblick. Men resonemanget faller vid närmre granskning.

Att kalla hänsyn till andras hälsa för \"stigmatisering\" är en retorisk omdefiniering. Med samma logik stigmatiserar vi rattfyllerister genom att kräva nykterhet bakom ratten. Kravet på information är ett skydd, inte ett straff. Och ett skydd blir inte överflödigt för att man byter namn på det.

Jessica Stegrud, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, har påpekat det orimliga i att individens rätt att skydda sig själv underordnas en liten intresseorganisations kampanj mot upplevd stigmatisering. Att RFSL firar förslaget som en seger borde ge anledning till eftertanke.

Det internationella argumentet håller inte

Förespråkarna pekar gärna på att andra länder gått före. Danmark slopade sin lag 2012. Kalifornien nedgraderade hivexponering från grovt brott till förseelse 2017. Men att andra länder fattat ett beslut säger ingenting om huruvida beslutet var klokt.

Sverige har aldrig varit bäst när det följt internationella trender okritiskt. Vi har historiskt gjort tillräckligt med egna misstag utan att behöva importera andras.

Den sista barriären

Informationsplikten har aldrig bara handlat om juridisk bestraffning. Den fyller en normerande funktion: du har ett ansvar gentemot den du delar säng med. Sexuella relationer innebär ömsesidiga förpliktelser som sträcker sig bortom ögonblicket.

Att ta bort plikten signalerar motsatsen. Din hivstatus är din ensak, och den du ligger med får stå sitt kast. Det är ett märkligt budskap från ett samhälle som annars predikar ansvar och transparens.

Vems seger?

\"Stor seger\", säger RFSL. Men en seger förutsätter en motståndare. I det här fallet är motståndaren den vanliga medborgaren vars rätt att veta vad hon utsätts för betraktas som ett hinder att undanröja.

Ingen rimlig människa vill stigmatisera hivpositiva. Men varje människa bör ha rätt till fullständig information innan hon fattar beslut som rör hennes egen kropp. Att den principen blivit kontroversiell säger mer om det politiska klimatet än om smittskydd.

Regeringen bör besinna sig. Informationsplikten är ett uttryck för en civiliserad princip: att den som vet har skyldighet att berätta. Att slopa den är ansvarslöst.

","authorIds",[],"categoryId","RwSAzsdOgjXnzUsLGBvw","author",{"_51":54,"_55":56,"_57":18},"category",{"_51":52,"_13":53},"publishedAt","2026-04-02T12:58:00.000Z","publishDate","imageUrl","imageUrlPortrait","featuredVideoUrl","seoTitle","seoDescription","seoKeywords","seoImageUrl","https://cdn.vaardkasen.se/images/1775134901444_informationsplikten_og.png?token=d59f94ab-86c4-4090-abd7-9a56454767da","pushNotification","status","published","premium",false,"individualPurchaseEnabled","excludeFromTrendingScore","template","hero","articleType","kortfattat","name","Samhälle","samhalle","Redaktionen","role","Redaktör","avatarUrl"]

Din rätt att veta offras på stigmapolitikens altare

Den här texten gör mig...