Götheborg sjönk vid hemmahamnen efter resan från Kina

Götheborg går på Hunnebådan

Vid Vinga tog lotsen **Casper Matsson** plats ombord för den sista sträckan mot Göteborg. Besättningen hade varit borta i över två år. I lastrummen låg te och porslin från Kanton, dagens Guangzhou, tillsammans med siden och andra handelsvaror.

Med fulla segel gick Götheborg på Hunnebådan. Lotsar och sjömän kände till grundet vid infarten till hemmahamnen. Stöten slog upp ett hål i skrovet. Fören blev stående på grundet medan aktern sjönk och vattnet trängde in i den dyrbara lasten.

Varför fartyget hamnade där har fortsatt att sysselsätta forskare och sjöfartsintresserade. Att en lots fanns ombord räcker inte för att fastställa hans skuld. Förloppet går att beskriva; någon säker förklaring till grundstötningen har vi inte. Datumet följer den julianska kalender som Sverige använde 1745.

Svenska Ostindiska kompaniets handel med Kina

Svenska Ostindiska kompaniet hade grundats 1731. Kronan gav bolaget ensamrätt på svensk handel öster om Godahoppsudden. Köpmän samlade kapital till fartygen, utrustningen och varorna. Efter hemkomsten sålde de lasten på auktion i Göteborg och delade vinsten.

Svenskarna kom in på en marknad där andra europeiska handelskompanier redan hade lång erfarenhet. Göteborg blev deras svenska utgångspunkt, men de arbetade med kontakter och kunnande från flera länder. Bland kompaniets första direktörer fanns göteborgaren **Niclas Sahlgren** och skotten **Colin Campbell**.

Götheborg byggdes på varvet Terra Nova i Stockholm och sjösattes 1738. Skeppsbyggarna i huvudstaden och köpmännen på västkusten bidrog till samma företag. För att få hem en last från Kina krävdes också sjömän som kunde sköta riggen, underhålla fartyget och klara månader till havs.

Besättningen betalade med år av sitt liv

I mars 1743 gav sig Götheborg ut på sin tredje resa. Ombord fanns omkring 140 man. De tog med stora mängder proviant och vatten samt levande djur, däribland en ko som skulle ge mjölk under färden.

Rutten gick via Cádiz och vidare mot Java innan skeppet nådde Kanton 1744. Vädret och den ensidiga kosten slet på besättningen. Minst 35 man dog under resan, enligt Vrakmuseet. De dödsfallen hör till den långa färden, inte till skeppsbrottet vid Göteborg.

Bakom köpmännens affärer låg därmed lång frånvaro och förluster som familjerna hemma fick leva med. Sjömännen måste hålla fartyget i skick även när de själva var sjuka och försvagade. En last kunde ge god vinst samtidigt som många av männen som fört den över haven aldrig kom hem.

Teet och porslinet fyllde lastrummen

I Kanton lastade man bland annat 366 ton te. Porslinet tog också stor plats. Därtill kom siden, peppar och andra varor som europeiska köpare efterfrågade. Hemresan tog omkring åtta månader.

Te och porslin lämpade sig för att transportera tillsammans. Porslinet gav tyngd åt fartyget utan att avge lukt eller smak som kunde förstöra teet. Packningen förenade alltså två handelsvaror som ställde olika krav på utrymmet ombord.

Varorna stannade inte nödvändigtvis i Sverige. Kompaniets köpare förde stora mängder vidare till andra europeiska marknader. Under senare årtionden blev återexporten av te avgörande för affärerna. Göteborgs köpmän tjänade på att förmedla varor mellan Kina och kunder långt utanför det egna landet.

Bärgarna räddade affären

Efter grundstötningen började arbetet med att rädda lasten. I förskeppet kunde man fortfarande komma åt gods som låg torrt. Sedan fortsatte dykare att ta upp varor ur vraket.

Fram till 1747 hade bärgarna fått upp omkring en tredjedel av lasten. Enligt Vrakmuseet räckte det för att Kinaresan skulle gå med vinst trots att kompaniet förlorade skeppet. Köpmännen kunde alltså avsluta en lönsam affär efter att ha bekostat både Kinaresan och ett fartyg som aldrig nådde kajen.

Under 1800-talet återkom bärgare till platsen. Vid arbeten 1906–1907 tog man upp ytterligare gods. Porslinet hade överlevt i vattnet och fortsatte att locka människor till resterna av fartyget.

Ett svenskt skeppsbygge att lära av

År 1984 började sportdykare och marinarkeologer undersöka bottnen kring Hunnebådan. Under arbetet fram till 1992 bärgade de nära sex ton porslin. Omkring 300 föremål var hela. Fynden gav dem möjlighet att studera lasten i detalj.

Undersökningarna blev också upptakten till bygget av en fullskalig replika. Den nya Götheborg sjösattes 2003 och seglade till Kina med avresa 2005. I juni 2007 var hon tillbaka i Göteborg.

Repliken gör det möjligt att studera ett ostindiskt skepp som en arbetsplats, med skrov, rigg och begränsade utrymmen att sköta. Det svenska sjöfartsarvet omfattar både köpmännens förmåga att organisera handeln och besättningarnas arbete. Götheborgs sista resa behöver berättas med båda grupperna synliga.

Bild: Den moderna repliken Götheborg i Stockholms skärgård 2018, inte originalskeppet 1745. Foto Virtual-Pano/Wikimedia Commons, CC BY-SA 4.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/). Skalad och försedd med text; bildbearbetningen delas under samma licens.