Margareta Leijonhufvud säkrade Vasadynastins framtid
DROTTNINGEN SOM DELADE ANSVARET FÖR RIKET
Den 26 augusti 1551 anges som Margareta Leijonhufvuds dödsdag i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon. Svenskt biografiskt lexikon bedömer att hon sannolikt dog dagen före. Källorna är ense om hennes betydelse. Gustav Vasas andra hustru födde tio barn, förvaltade en stor godsförmögenhet och fick ansvar för rikets viktigaste slott om kungen skulle dö.
Dödsdagen som källorna tvistar om
Margareta dog på Tynnelsö i Södermanland efter en tids sjukdom. Hon var omkring 35 år gammal och hade varit Sveriges drottning i nästan femton år.
Dödsdatumet är inte helt säkert. Det moderna Svenskt kvinnobiografiskt lexikon anger den 26 augusti 1551. Svenskt biografiskt lexikon hänvisar till en uppgift från riksrådet Lars Siggesson Sparre och bedömer den 25 augusti som sannolik. Den 26 augusti har blivit den vedertagna minnesdagen, men osäkerheten säger något om 1500-talets källmaterial. Även en drottnings sista dygn kan ligga dolt bakom motstridiga anteckningar.
Ett svenskt äktenskap stärkte kungamakten
Margareta föddes troligen vid årsskiftet 1515–1516. Hennes far Erik Abrahamsson Leijonhufvud var riksråd och hörde till männen som avrättades vid Stockholms blodbad 1520. Modern Ebba Eriksdotter Vasa gifte aldrig om sig. Hon ledde familjen och förvaltade dess egendomar.
Gustav Vasa stod som änkling 1535. Hans första äktenskap hade gett honom sonen Erik, men en ensam arvtagare räckte dåligt för en ny dynasti. Kungen sökte en ny hustru samtidigt som Sveriges anseende på kontinenten var svagt och ett utländskt fursteäktenskap svårt att ordna.
Valet föll på Margareta. Hon kom från en ledande svensk frälsesläkt och var släkt med kungen genom modern. Bröllopet stod i Uppsala den 1 oktober 1536. Äktenskapet gav Gustav Vasa arvingar och knöt kungamakten tätare till flera av rikets mäktigaste familjer.
Tio barn gav dynastin flera vägar
Margareta födde tio barn under femton år. Åtta nådde vuxen ålder. Sönerna Johan och Karl blev senare kungarna Johan III och Karl IX. Döttrarna Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet blev delar av dynastins europeiska och inhemska förbindelser.
Erik, sonen från Gustav Vasas första äktenskap, förblev tronföljare och blev Erik XIV. Margaretas barn gav däremot Vasaätten den bredd som den nya arvmonarkin behövde. När Erik störtades 1568 kunde Johan ta kronan. Efter Johan och Sigismund kom Karl. Två av de tre Vasakungar som regerade efter Erik var Margaretas söner.
Drottningen arbetade med rikets styre
Margareta framställdes länge som den milda hustrun som lugnade Gustav Vasas häftiga temperament. Den bilden fångar bara en del av hennes ställning. Brev och förvaltningshandlingar visar en drottning som förmedlade böner till kungen, skickade egna instruktioner och övervakade att beslut genomfördes.
Under Dackefejden bad Gustav Vasa henne undersöka stämningen bland bönderna i Södermanland. I ett brev från februari 1543 instruerade han henne att sända ut personer förklädda till bönder för att höra vad allmogen sade. Uppdraget gällde säkerheten i ett rike där missnöje snabbt kunde bli uppror.
Förtroendet syns också i slottsloven från 1542. Om kungen dog innan Erik var myndig skulle Margareta förvalta Stockholms slott. Hon fick motsvarande ansvar för Läckö, Gripsholm och Stegeborg och skulle bli tronföljarens förmyndare. Rikets fästningar, skatter och maktmedel skulle alltså kunna hamna under hennes kontroll.
Makten vilade också på jord och pengar
Margareta ägde och förvaltade stora egendomar. En äldre sammanställning räknar upp 150 gårdar, tre kvarnar och 109 stadstomter. Siffrorna är inte en fullständig modern bouppteckning, men handlingarna visar att drottningen deltog i förvaltningen och följde avkastningen.
Godsen gav inkomster, livsmedel och människor att kalla till tjänst. De band dessutom familjer och landskap till kronan. För en 1500-talsdrottning gick hushåll, släkt och statsstyre in i varandra. Margaretas ställning byggde på hennes äktenskap med kungen, men också på hennes egen börd, egendom och förmåga att få saker gjorda.
En katolsk drottning under reformationen
Gustav Vasa bröt kyrkans ekonomiska och politiska makt medan Margareta hade vuxit upp i den gamla tron. Hennes gåvor till nunnorna i Vadstena tyder enligt SKBL på att hon behöll sin katolska tro. SBL framhåller att någon säker bekännelse inte går att belägga i det samtida materialet.
Klart är att hon gav pengar till religiösa institutioner, skolor, hospital och fattiga. Efter hennes död delades tusentals mark ut. Gåvorna förenade kristen plikt med en drottnings ansvar för människor som sökte hjälp hos hovet.
Margareta begravdes slutligen bredvid Gustav Vasa i Uppsala domkyrka 1560. Hennes eftermäle blev länge den goda drottningens. Den politiska betydelsen var större. Hon gav den nya dynastin flera framtida regenter, höll samman förbindelserna med högadeln och var beredd att bära ansvar för rikets centrala fästen. Gustav Vasa grundade arvmonarkin. Margareta Leijonhufvud gav den familj, jord och handlingskraft nog att överleva honom.