Essingeleden blev verklighet, ringleden stannade på papperet

Leden var den västra länken i en planerad ring runt innerstaden. Essingeleden byggdes. Ringen fullbordades aldrig. Sextio år senare pressas upp till 170 000 fordon per dygn över en väg som dimensionerades för omkring 80 000.

Bilismen fyllde Stockholms gator

Under 1950-talet växte Stockholm och bilen blev en del av vardagen. Antalet registrerade personbilar i länet steg från omkring 88 000 år 1960 till omkring 160 000 när Essingeleden öppnade. Genomfartstrafiken blandades med bussar, spårvagnar, distributionsbilar och lokal trafik på innerstadens gator.

Stockholms trafikledsplan från 1958 svarade med stora linjer. En motorvägsring skulle föra trafiken runt stadskärnan. Essingeleden skulle bilda den västra sidan och knyta samman de södra infarterna med vägnätet norr om staden.

Planen krävde en väg genom ett landskap av vatten, öar, berg och tät bebyggelse. Vanlig gatubredd räckte inte. Vägen måste lyftas över sund, dras genom tunnlar och föras fram på viadukter mellan husen.

Sex års arbete band samman öarna

Bygget inleddes kring 1960. Gröndalsbron förde leden över till Stora Essingen. Essingebron fortsatte mot Lilla Essingen. Fredhällsbron och Fredhällstunneln bar trafiken vidare mot Kungsholmen. I söder bands anläggningen samman med Södertäljevägen genom trafikplatser och viadukter vid Nyboda och Nybohov.

Den första etappen omfattade omkring fem kilometer men hörde till landets största vägbyggen. En stor del av sträckan bestod av broar och viadukter. Konstruktionerna skulle bära tung trafik, klara Stockholms vatten och samtidigt passas in bland bostäder och industrier.

Arbetet förändrade stadsdelarna längs vägen. Mark löstes in, byggnader revs och berg sprängdes bort. Den nya leden skapade snabbare förbindelser men lade också buller, avgaser och betong genom områden som tidigare hade varit åtskilda av vatten och höjder.

Trafikplanerarna räknade med att bilen skulle fortsätta vinna mark. Vägarna fick egna nivåer och trafikslagen skildes åt för att flödet skulle hållas igång. Essingeleden byggdes som en maskin för rörelse: långa ramper fördelade bilarna, broarna höll sjöfarten fri och tunnlarna förde motorvägen genom berget utan gatukorsningar.

100 000 människor tog den nya vägen i besittning

Invigningen söndagen den 21 augusti blev en folkfest. Flaggor kantade leden. Människor fyllde Gröndalsbron, sluttningarna och utsiktsplatserna runt omkring. SVT:s arkivuppgifter anger att uppemot 100 000 åskådare hade samlats.

Statsminister Tage Erlander invigde anläggningen i närvaro av bland andra prins Bertil. Därefter släpptes trafiken på. Arkivbilderna visar täta bilköer över de nya broarna redan under invigningskvällen.

Hela anläggningen var ännu inte färdig. Trafiken använde den östra körbanan med två tillfälliga körfält i vardera riktningen. Den västra körbanan öppnades först den 3 september 1967, när Sverige gick över till högertrafik. Essingeleden blev då en av landets första sexfiliga motorvägar.

Ringleden blev aldrig sluten

Essingeleden var tänkt som en del av ett större system. Den nordliga förlängningen mot Norra Stationsgatan öppnades 1970. Därefter mattades den stora trafikplaneringen. Kostnader, rivningar och en förändrad syn på stadsmiljön gjorde de återstående delarna politiskt svårare.

Förlängningen slutade dessutom vid Norra Stationsgatan. Där mötte motorvägens trafik åter stadens gatunät och en ny flaskhals uppstod. Den provisoriska slutpunkten blev kvar i årtionden innan senare länkar byggdes.

Norra länken och Södra länken byggdes långt senare. Förbindelsen öster om innerstaden, som skulle knyta ihop dem till en hel ring, har förblivit plan, utredning och stridsfråga. Stockholm fick tre sidor av en ring men ingen sluten väg runt staden.

Följden märks på Essingeleden. Där blandas arbetspendling mellan stadsdelar och kommuner med varutransporter och långväga trafik på E4. När en olycka, ett vägarbete eller ett tekniskt fel stoppar körfält saknas den färdiga ringens naturliga omledning.

En väg för 80 000 bär upp till 170 000 fordon

Trafikverket uppger på 60-årsdagen att Essingeleden dimensionerades för omkring 80 000 fordon per dygn. Vissa dygn passerar nu mellan 140 000 och 170 000. Den är Sveriges mest trafikerade väg.

Kapaciteten har höjts. På de mest belastade delarna har tre körfält blivit fyra i vardera riktningen. Kövarningssystem, mittbarriärer, trafikstyrning och återkommande underhåll håller flödet igång. Åtgärderna har pressat fram mer kapacitet ur samma stråk, men de kan inte ge Stockholm den förbindelse som aldrig byggdes.

Essingeleden löste en uppgift som hade betraktats som tekniskt svår: en motorväg drogs över vatten, genom berg och mellan stadsdelar på sex år. Sextio år senare är vägsystemet runt Stockholm fortfarande ofullbordat.