Segern vid Halmstad gav Karl XI initiativet tillbaka

Danmark hade haft medgång under sommaren. Nu fick den tjugoårige svenske kungen chansen att bryta mönstret. Slaget var över på mindre än en timme.

Datumet följer den julianska kalender som Sverige använde 1676. I dagens gregorianska kalender motsvarar det den 27 augusti.

Danmark gick till angrepp för att vinna tillbaka Skånelandskapen

Skånska kriget började 1675. Danmark såg ett tillfälle att återta Skåne, Blekinge och Halland, landskap som hade blivit svenska genom freden i Roskilde 1658. Sverige var samtidigt bundet i krig på andra sidan Östersjön.

Sommaren 1676 förvärrades läget. Den svenska flottan besegrades vid Öland och danskarna kunde landstiga vid Råå. Helsingborg och Landskrona föll. Den 15 augusti intogs Kristianstad efter strider. Från väster trängde norska styrkor in i Bohuslän och riktade trycket mot Göteborg.

Karl XI drog sig tillbaka med en illa utrustad armé. Svenskt biografiskt lexikon beskriver hur motgångarna gjorde honom djupt nedstämd. Den franske diplomaten Feuquières såg kungen rida mellan leden utan att tala med någon eller berätta vad han tänkte göra.

I början av augusti sände den danska ledningen generalmajor Jakob Duncan mot Halmstad med en särskild kår. Om staden föll kunde han fortsätta mot Göteborg och stödja de dansk-norska operationerna där. Halmstad var därför en länk mellan två fronter.

En ilmarsch från Växjö till Halmstad

Karl XI lämnade Växjötrakten och förde omkring 6 000 man genom Småland. Den 16 augusti nådde armén Knäred efter en utmattande marsch. Flera generaler ville låta soldaterna vila.

Rutger von Ascheberg krävde att marschen skulle fortsätta. Han var en erfaren kavalleribefälhavare som hade deltagit i trettioåriga kriget och Karl X Gustavs fälttåg. Kungen följde hans råd och förde trupperna vidare mot Halmstad.

Duncan hade under tiden fått order att dra sig tillbaka söderut. Hans läge blev farligt när svenskarna närmade sig snabbare än väntat. Danskarna hade förstört bron över Fylleån och tvingades nu reparera den för att få över trupper, vagnar och artilleri.

På morgonen den 17 augusti red Ascheberg i spetsen för den svenska förtruppen från Eldsberga. Han drev undan danska spanare och dolde därmed huvudarméns styrka. Duncan trodde länge att han hade en mindre svensk avdelning framför sig.

Fylleån stängde reträttvägen

Uppgifterna om arméernas storlek varierar. Kulturmiljö Hallands sammanställning anger omkring 3 500–4 000 danskar och cirka 6 000 svenskar. Danskarnas ställning gjorde underläget värre. De hade Fylleån och Nissan bakom sig, medan den reparerade bron blev en trång väg ut ur slagfältet.

Striden började mellan klockan åtta och nio. Det svenska infanteriet anlände efter kavalleriet och ställde upp mellan de båda ryttarflyglarna. Karl XI, Ascheberg och Erik Dahlbergh red på den starkare högra flygeln.

Danska dragoner angrep innan hela den svenska linjen var färdig. Svenskt fotfolk stod kvar och sköt salvor på nära håll. På högerkanten gick kavalleriet fram med värjor efter att pistolerna avfyrats. Ryttare tog sig över vattnet och kom in mot den danska flanken och ryggen.

Trycket från två håll bröt ordningen. Soldater försökte nå bron, men reträtten blev en sammanpressad flykt över ån. Duncan skickade till slut fram en trumpetare och erbjöd kapitulation för att stoppa slakten. Ascheberg hade då sårats av två kulor i vänster arm men fortsatte vid kungens sida.

Förlusterna visar hur fullständigt den danska kåren slogs sönder. Källorna ger olika siffror. Kulturmiljö Halland återger omkring 1 500 danska döda och ungefär 200 svenska döda och sårade. Andra beräkningar anger färre stupade men omkring 2 000 danska fångar. Endast en mindre del av Duncans styrka kom undan.

Armémuseum bevarar de materiella spåren efter nederlaget. I Statens trofésamling finns danska fanor tagna vid Halmstad, däribland en stor infanterifana som tillhörde Maximilian Rosenkrantz värvade regemente.

Slaget vid Halmstad gav armén nytt mod

Segern avgjorde inte skånska kriget. Svenskt biografiskt lexikon beskriver den omedelbara militära betydelsen som begränsad. Den danska huvudarmén stod kvar i Skåne och Sverige hade ännu inte återtagit de förlorade fästningarna.

Halmstad förändrade ändå läget för armén. Duncans kår hade slagits ut, Halmstad hölls och hotet mot Göteborg fick ingen förstärkning söderifrån. Soldater som hade retirerat genom Småland såg att danskarna gick att besegra.

För Karl XI blev slaget den första framgången efter sommarens sammanbrott. Han hade genomfört marschen, sökt striden och ridit i första linjen. SBL sammanfattar följden kort: segern göt nytt mod bland soldaterna.

Under hösten samlade svenskarna en ny armé kring Ljungby. I slutet av oktober gick Karl XI in i Skåne. Den 4 december mötte han den danska huvudarmén vid Lund i ett av Nordens blodigaste slag. Där stod rikets framtid på spel i större skala.

Spåren finns kvar söder om Fylleån

Slagfältet vid Fyllebro har byggts över och brukats, men striden ligger kvar i marken. Kulturmiljö Hallands arkeologer har funnit granatsplitter, kulor, hästskodelar och delar av stigbyglar. Oavfyrade pistolkulor tyder på ryttare som tappade ammunition under rörelsen över fältet.

Fynden hjälper arkeologerna att pröva äldre kartor och berättelser. De visar var kavalleriet stod och hur långt striden bredde ut sig från bron. Erik Dahlberghs teckningar och Johann Philip Lemkes bataljmålning får därmed sällskap av föremål som låg kvar där soldaterna föll och hästarna rusade fram.

Slaget vid Halmstad blev ingen slutpunkt. Det gav Sverige tid och återställde tron på den egna armén. Karl XI gick från reträttens tystnad till ett offensivt befäl som skulle prägla resten av kriget. Vid Fyllebro vann han inte Skåne, men han vann tillbaka möjligheten att slåss om det.