Göteborg öppnar sin flyghamn på Torslanda

Göteborg behöver en riktig flygplats

Flyget hade nått Göteborg långt före Torslanda. I mars 1911 steg belgaren René Cozic från Kvibergsfältet och kretsade över marken i fem minuter. Året därpå tog marinflygaren Olle Dahlbeck upp stadens första flygpassagerare i ett dubbeldäckat Bristolplan. Flygningarna var uppvisningar och äventyr, inte ett fungerande transportsystem.

Efter första världskriget stod det klart att flyget kunde bli lika viktigt för handel och resor som järnvägen och ångfartyget. Göteborg kunde inte nöja sig med provisoriska fält. Staden behövde en flygplats som kunde ta emot både landplan och sjöflygplan och som gick att bygga ut när tekniken krävde längre banor.

Enoch Thulins Aeroplanfabrik begärde 1918 att Göteborg skulle anlägga en kommunal flygplats. Stadens drätselkammare tillsatte en utredning med kommunala tjänstemän, militärer och flygsakkunniga. Kviberg, Tingstadsvass, Åby, Askim, Särö och Björlanda prövades. Torslanda återstod.

Riksdagen beviljade pengar till den första utbyggnaden 1921. Göteborgs stad anslog egna medel och köpte mark. Arbetet inleddes i november 1922. Planen omfattade från början minst 25 hektar för landflyget, utrymme för en framtida utbyggnad till omkring 200 hektar och ett minst 1 000 meter långt vattenområde med två flygstråk för sjöflygplan. Det fanns även tankar på att luftskepp skulle kunna angöra flyghamnen.

Invigningen flyttas till den 5 augusti

Kommunikationsdepartementet godkände området som flygplats den 3 augusti 1923. Invigningen var planerad till klockan 15 dagen därpå. Regn och hård vind stoppade ceremonin. Den sköts upp till söndagen den 5 augusti klockan 14.

Datumet bekräftas av samtidens press. Den 6 augusti rapporterade tidningar över hela landet att Göteborgs flyghamn hade invigts ”på söndagen”. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skrev att flyghamnen högtidligen hade invigts av kronprinsen. Senare historieskrivning har ibland blandat ihop den planerade invigningsdagen med söndagens genomförda ceremoni.

Flyghamnen öppnade under Göteborgs jubileumsutställning. Samtidigt pågick en internationell luftfartsutställning och internationella flygtävlingar. Ankomsttävlingen gick från Rotterdam över Bremen och Köpenhamn till Torslanda. Sjöflygplanen tog vägen över Norderney och Köpenhamn.

Vädret var fortfarande uselt. Regnet föll, molnen låg knappt hundra meter över marken och vinden nådde 17 meter i sekunden. Tävlingsplanen fick passera mållinjen tidigast klockan 16. Den svenske löjtnanten Nils Söderberg kom först i en Bréguetmaskin med en Renaultmotor på 300 hästkrafter. Han passerade en minut och 36 sekunder efter utsatt tid och vann både första priset och ett särskilt extrapris.

Göteborg hade länge nått världen över havet. Torslanda gav staden en ny väg ut.

En flyghamn för både land- och sjöflyg

Vid invigningen fanns en hangar, en restaurang med hotell, en slip för sjöflygplan och flera bryggor. Landfältet bestod av en nästan cirkelrund gräsyta med en vitkalkad ring. På hangarens tak stod ordet AERODROM målat med stora vita bokstäver.

Den så kallade Blå Hangaren hade ritats av Malte Erichs. Den mätte 60 gånger 27 meter och hade en fribärande takkonstruktion utan pelare. Virket hade blivit över från bygget av Liseberg. Samma jubileumsår gav därmed Göteborg både en nöjespark och en central del av den nya flyghamnen.

Två dagar efter invigningen lyfte den första reguljära avgången. En Junkers F 13 satte kurs mot Köpenhamn och Bulltofta i Malmö. Under flygplatsens första fem månader reste 1 838 passagerare genom Torslanda. Under de första tio åren blev de omkring 20 000.

Siffrorna var små med senare mått, men Göteborg hade byggt innan resenärerna fanns. Flygplatsen gav företag, resenärer och myndigheter en fast punkt för den nya trafiken. Tillfälliga uppvisningar hade blivit tidtabell, tull, radiostation och reguljära linjer.

Torslanda växer med flyget

Flygplanen blev tyngre och krävde längre banor. Under 1930-talet byggdes fältet ut och en ny terminal togs i bruk 1938. Staten övertog driften 1942, medan Göteborgs stad fortsatte att äga marken.

Efter andra världskriget trafikerade SAS och British European Airways Torslanda. Direktlinjer band Göteborg till flygplatser utanför London. På 1950-talet låg antalet starter och landningar i nivå med Bromma. Charterresandet drev sedan på en ny expansion.

År 1960 landade Caravelleplanet på Torslanda och förde jetåldern till Göteborg. De korta banorna tvingade planen att använda bromsfallskärm. Nya förlängningar följde, men geografin satte en gräns. Hisingen fylldes samtidigt av industrier, raffinaderier, bostäder och vägar. Flygplatsen kunde inte breda ut sig utan att kollidera med resten av staden.

Trafiken fortsatte ändå att växa. År 1972 passerade 1 127 000 resenärer genom Torslanda. Flygplatsen var då Sveriges näst största efter Arlanda.

Landvetter tar över

Den 2 oktober 1977 klockan 22.25 lyfte det sista reguljära trafikflygplanet från Torslanda. SAS-planet gick, liksom den första reguljära avgången 54 år tidigare, mot Köpenhamn. Nästa morgon flögs de kvarvarande planen över till den nya flygplatsen i Landvetter.

Banorna låg kvar länge. Delar användes till containrar, bussgenvägar och motorsport. Senare växte stadsdelen Amhult fram på marken. Den Blå Hangaren, som var på väg att bli byggnadsminne, förstördes i en anlagd brand 1980. Det rymdålderspräglade flygledartornet finns däremot kvar.

Torslanda blev till slut för litet och ersattes. Den historiska betydelsen är mer konkret: Göteborg tog kostnaden för en permanent flyghamn medan trafiken ännu var liten. Uppvisningarna blev reguljära linjer. När det sista planet lämnade Torslanda 1977 hade över en miljon resenärer om året bevisat att satsningen bar.