Biografen Apollo satsar på svenska bilder

Biografen Apollo öppnar på Hamngatan 1907

Apollo låg i Hamngatsbacken, nästan uppe vid Malmskillnadsgatan och granne med Hästskopalatset. Salongen var rektangulär och hade 176 platser. Den hörde till Stockholms tidiga fasta biografer, men var inte stadens första.

Publiken köpte inte biljett till en lång spelfilm med bestämd starttid. Korta filmer rullade i oavbruten följd medan en pianist spelade. Besökaren kunde komma in mitt i programmet och stanna tills samma bilder började om. Apollo var en tidig non-stop-biograf.

Roosval hade ägnat årtionden åt fotografin innan han gav sig in i filmen. Han hade drivit Fotografisk tidskrift, arbetat i fotografiska föreningar och gett ut illustrerade kulturhistoriska verk. När rörliga bilder började dra publik såg han ett nytt sätt att förena fotografi, scenkonst och svensk dokumentation.

Svenska bilder blir Apollos specialitet

Redan vid starten annonserade Apollo ”Svenska bilder” som sin exklusiva specialitet. Formuleringen beskrev både ett program och en ambition. Roosval ville att den nya tekniken skulle visa människor, miljöer och scenkonst från Sverige.

Tillgången på svensk film var liten. Roosval nöjde sig därför inte med att köpa in en repertoar. Han startade ett produktionsbolag med samma namn som biografen och sökte material hos Stockholms teatrar och institutioner.

Apollo producerade bland annat Den glada änkan, Balett ur operan Mignon och Stockholms brandkår. Filmerna var korta. De fångade dansare, skådespelare och offentligt liv i en form som publiken ännu höll på att lära sig att se.

Den glada änkan filmas på Centralbadets tak

Sommaren 1907 samarbetade Roosval med Oscarsteatern, som spelade Franz Lehárs operett Den glada änkan. Emma Meissner och Carl Barcklind gick upp på Centralbadets tak och framförde två valser framför kameran.

Resultatet blev en fyra minuter lång stumfilm. Apollo premiärvisade den den 28 augusti, drygt tre veckor efter biografens öppning. Fotografen vevade kameran snabbt, vilket gjorde dansarnas rörelser långsamma när filmen visades. Vid ett tillfälle dansade de båda ut ur bild.

Felet säger något om hur ny verksamheten var. Filmskaparna saknade en etablerad svensk industri att luta sig mot. De lärde sig genom att ställa en kamera framför två scenartister på ett tak och se vad som fastnade på remsan.

I oktober premiärvisade Apollo Balett ur operan Mignon. Victoria Strandin och Robert Köller dansade en balett ur Ambroise Thomas opera. Därefter framförde Strandin och Oscar Tropp en Jössehäradspolska. Den filmen har gått förlorad.

Från premiärbiograf till kvartersbiograf

Under 1910-talet visade Apollo premiärfilmer. När större salonger och biografkedjor växte fram gled den över till att visa filmer efter deras första visningsperiod.

Apollo tillhörde ingen kedja. Den självständiga salongen fortsatte på samma adress genom stumfilmens sista år och ljudfilmens genombrott. År 1934 fick lokalen klädda stolar, ridå och mjuka mattor.

Biografen överlevde därmed den teknik som gjort de första programmen från 1907 omoderna. Pianisten försvann. Filmerna blev längre och fick ljud. Fasadens skyltning förändrades. Rummet och vanan att gå dit bestod.

Norrmalmsregleringen river Apollo

Apollo stängde i januari 1960. Vid nedläggningen var den Stockholms äldsta biograf.

Den här gången var det inte publiksmaken eller filmtekniken som avgjorde. Stockholms stad höll på att bygga om Nedre Norrmalm. Stadsfullmäktige hade fattat principbeslutet 1945, och under följande årtionden revs stora delar av den äldre stadsmiljön för trafikleder, tunnelbana, kontor och det nya Hötorgscity.

Hamngatsbacken skulle grävas bort. Huset där Apollo låg revs. Den lilla salongen som hade visat svenska bilder sedan 1907 försvann tillsammans med gatan och kvarteret som hade gett den en plats.

Norrmalmsregleringen blev den mest omfattande stadssaneringen i svensk historia. Den löste trafik- och infrastrukturproblem och skapade ett modernt city. Priset bestod av byggnader, verksamheter och historiska samband som inte gick att flytta in i de nya kvarteren.

Apollo gav svensk film ett eget rum

Roosvals lilla produktionsbolag gjorde få och korta filmer. Några var tekniskt tafatta. Ändå satte han ”Svenska bilder” på programmet och använde den nya tekniken för att visa svenskt innehåll.

Biografen gav försöken en duk, en pianist och 176 stolar. Publiken kunde se svenska skådespelare, dansare, brandmän och stadsmiljöer röra sig framför sig. Filmvisningen blev en återkommande offentlig vana i ett rum som byggts för ändamålet.

Apollo verkade på Hamngatan i mer än ett halvt sekel. Biografen överlevde sina första trevande filmer och flera tekniska skiften. Den försvann när Stockholms politiska ledning rev platsen där verksamheten hade vuxit fast.

Fotografiet från 1959 visar entrén under Apollos sista år. Ett år senare var salongen stängd och huset på väg bort. Den svenska filmkulturen fortsatte, men ett av de rum där den tidigt hade fått en egen publik försvann i det nya cityt.