Massakern utanför Visbys murar
Slaget som krävde omkring 1 800 gotlänningars liv
Den 27 juli 1361 ställde omkring 2 000 gotlänningar upp mellan Visbys ringmur och Solberga kloster. Framför dem stod Valdemar Atterdags krigsvana danska här. Bakom dem låg staden, vars borgare hade hållit sig utanför försvaret av ön.
Innan dagen var slut hade den gotländska hären krossats. Gotlands Museum anger att omkring 1 800 bönder föll i striderna. De döda begravdes snabbt, många med rustningar och vapen kvar.
Datumet följer den julianska kalender som användes 1361. Omräknat till dagens gregorianska kalender motsvarar slagdagen den 4 augusti. Det vedertagna historiska jubileumsdatumet är den 27 juli.
Valdemar Atterdag invaderar Gotland 1361
Danmark hade varit sönderslitet och stora delar av riket pantsatta till tyska furstar. Valdemar Atterdag ägnade sin regering åt att återställa kungamakten och samla det danska riket.
År 1360 hade han återtagit Skåne, Halland och Blekinge från Magnus Erikssons svenska välde. Sommaren därpå tog han Öland och seglade vidare mot Gotland, en rik ö mitt i Östersjöns handel.
Valdemar landsteg troligen den 22 juli. Det gotländska uppbådet försökte hejda honom på vägen norrut. Vid Mästerby bröt danskarna igenom efter hårda strider. Vägen till Visby låg öppen.
Gotlands bönder möter en yrkesarmé
Den gotländska landsbygden mobiliserade sitt allmogeuppbåd. Statens fastighetsverk bedömer att både danskar och gotlänningar räknade drygt 2 000 man när det avgörande slaget började.
Valdemars här bestod av soldater som hade utrustning, befäl och erfarenhet från organiserad krigföring. Gotlänningarna försvarade sina gårdar och sin ö, men saknade motståndarens samordning.
Äldre skildringar har ofta gjort bönderna till en hop gamla män och pojkar i urmodiga rustningar. Fynden ger en mer sammansatt bild. Delar av uppbådet var väl rustade, några kan ha stridit till häst och deras försvarslinje var genomtänkt.
De stod i fem eller sex led över ungefär 300 meter. Ringmuren skyddade den ena flanken och Solberga kloster den andra. Ställningen kunde dock inte väga upp danskarnas stridsvana.
Slaget vid Visby blir en massaker
Skadorna på de döda visar hur den danska hären bröt upp linjen. Pilar och armborstlod träffade det gotländska uppbådet innan soldater med svärd, klubbor och stridsyxor gick fram.
Många hugg sitter på underbenen. När en man föll avslutades striden med slag mot huvud och nacke. Historiska museets undersökningar visar också att samma män ofta träffades med flera olika vapen.
Adelsmän och andra förmögna krigare kunde tas till fånga och lösas ut. Gotländska bönder saknade oftast ett sådant ekonomiskt värde för segraren. Den danska hären hade därför små skäl att låta dem leva.
När striden var över låg omkring 1 800 gotlänningar döda utanför staden. Valdemar hade öppnat vägen till Visby genom att slå sönder öns försvar på en enda dag.
Visbys stängda portar 1361
Visby och den gotländska landsbygden utgjorde inte ett enat samhälle. En stor del av stadens borgerskap var tyskt. Bönderna och borgarna hade redan 1288 utkämpat ett inbördeskrig, där Visby segrade.
När Valdemar landsteg förhöll sig stadens borgare passiva. Gotlands Museum bedömer att bönder kan ha bankat på stadsportarna när danskarna närmade sig utan att släppas in. En bevarad port från Österport ingår därför i museets utställning om 1361.
Forskare vid Stockholms universitet varnar samtidigt för att göra den scenen till ett säkert ögonvittnesfaktum. Berättelsen om de låsta portarna har blivit en del av slagets mytologi. Källorna visar en djup klyfta mellan stad och landsbygd, men inte varje detalj i det dramatiska förlopp som senare skildringar har byggt upp.
Visbys agerande går ändå att följa. Staden deltog inte i öns försvar och kapitulerade den 29 juli. Borgarna betalade en stor skatt till Valdemar för att undgå plundring.
Den berömda berättelsen om tre väldiga kar som skulle fyllas med guld och silver saknar samtida belägg. Carl Gustaf Hellqvists målning från 1882 gjorde den scenen till svensk bildhistoria, men målningen säger mer om 1800-talets historiesyn än om vad som stod på torget 1361.
Massgravarna vid Korsbetningen
Sommarvärmen tvingade fram snabba begravningar. Kropparna lades i stora gravar vid Korsbetningen och Solberga kloster. Många behöll sina ringbrynjor, pansarhandskar och andra rustningsdelar.
Arkeologerna har påvisat 1 185 skelett. De har också funnit svärd, stridsklubbor, armborst, pilspetsar och de enda bevarade rustningarna av flera medeltida typer som forskningen känner till.
Benen har gjort slaget ovanligt tydligt. Hugg, krosskador och genomträngande projektiler visar vilka vapen som användes och hur soldaterna dödade. Historiska museet beskriver undersökningen som en medeltida brottsplats, där varje skada bidrar till rekonstruktionen.
Fynden har också korrigerat bilden av det gotländska uppbådet. Männen var inte försvarslösa. De hade vapen, rustningar och en plan, men mötte en armé som kunde bryta deras linje och fortsätta dödandet när motståndet föll samman.
Gotland efter den danska erövringen
Valdemar Atterdag började efter segern kalla sig de goters konung. Gotland knöts till den danska kronan, även om ön under de följande århundradena skulle styras av skiftande herrar, riddarordnar och danska hövitsmän.
Först genom freden i Brömsebro 1645 blev Gotland åter svenskt. Då hade massgravarna utanför Visby legat i jorden i nära trehundra år.
Arkeologerna kunde pröva krönikorna och sägnerna mot kroppsliga bevis. Rustningarna och de sönderhuggna skeletten visar hur Valdemars erövring genomfördes och vilka gotlänningar som betalade priset.