Sverige skapade Europas första riktiga sedlar – sedan föll banken
Stockholms Banco löste problemet med Sveriges väldiga kopparmynt och skapade ett nytt: pengar som banken inte kunde lösa in
Den 16 juli 1661 räknas som dagen då Stockholms Banco började ge ut de kreditivsedlar som Riksbanken beskriver som Europas första riktiga sedlar. Några år senare hade banken gett ut fler än den kunde lösa in. Sedlarna föll i värde och innehavarna krävde betalning i mynt.
Johan Palmstruchs kreditivsedlar löste ett verkligt problem. Men när Stockholms Banco ökade utgivningen utan motsvarande betalningsberedskap förvandlades framsteget till en bankkris.
Sveriges första sedlar löste ett tungt problem
Sverige var en stormakt med ett besvärligt myntsystem. Landet hade gott om koppar, och staten lät metallen bära en stor del av penningväsendet. Resultatet blev kopparplåtmynt som kunde väga flera kilogram. De största vägde enligt Riksbankens historik upp till 20 kilo.
Ett mynt kunde alltså vara ett föremål som krävde båda händerna. Den som skulle betala ett större belopp fick transportera metall. Köpmän, ämbetsmän och jordägare behövde ett smidigare sätt att flytta värde.
Johan Palmstruch hade erfarenhet av det nederländska bankväsendet. År 1656 fick han kungligt privilegium att grunda en växel- och lånebank. Stockholms Banco blev Sveriges första bank: privatdriven, men verksam under kungligt privilegium och statlig tillsyn.
Banken tog emot mynt och bokförde insättningarna. Den lånade också ut pengar. Konstruktionen fungerade så länge insättarna litade på banken och inte krävde tillbaka sina mynt samtidigt.
År 1660 ändrade staten kopparmynten. De nya mynten fick lägre vikt än de äldre med samma nominella värde. För en insättare var slutsatsen enkel: det var bättre att hämta ut de gamla, tunga mynten innan banken betalade tillbaka med nya och lättare.
Uttagen ökade. Stockholms Banco fick likviditetsproblem. SBL beskriver hur utlåningen föll från över 800 000 daler kopparmynt 1660 till knappt 230 000 året därpå. I denna situation började Palmstruch i juli 1661 ge ut kreditivsedlar.
Kreditivsedeln gjorde papper till pengar
Palmstruchs lösning blev kreditivsedeln. Banken skrev ut papper på jämna belopp och lovade att innehavaren kunde lösa in dem mot mynt. Sedeln var inte bunden till en namngiven person. Den kunde lämnas vidare och användas för betalning.
Europa hade sett kvitton, skuldebrev och insättningsbevis tidigare. Vid Falu koppargruva och i italienska handelsstäder fanns föregångare. Det nya i Stockholms Banco var kombinationen: fasta valörer, fri överlåtelse och en bank som gav ut papperet som allmänt betalningsmedel.
Riksbanken beskriver dem därför som Europas första riktiga sedlar. SBL betonar att de kunde överlåtas på vem som helst. Pappret blev pengar eftersom människor litade på banken bakom det.
För svenskar som var vana vid kopparplåtar var fördelen omedelbar. En sedel var betydligt lättare att transportera, hantera och överlåta än kopparplåtarna.
Fördelen märktes i varje betalning. Sedlarna blev snabbt populära.
När sedlarna blev fler än mynten
Sedlarna gjorde det möjligt för Stockholms Banco att öka utlåningen. Banken behövde inte vänta på att någon först satte in motsvarande mängd kopparmynt.
Så länge allmänheten tog emot sedlarna fungerade systemet. Banken skrev ut papper, låntagaren använde det och nästa innehavare godtog bankens löfte. Sedeln cirkulerade i stället för att lösas in.
Men varje sedel var samtidigt ett krav på banken. Innehavaren hade rätt att begära mynt. När banken gav ut fler sedlar ökade kraven på en kassa som inte växte i samma takt.
Sedelmängden växte och sedlarna sjönk i värde mot mynt. Förtroendet sviktade, och fler innehavare krävde inlösen.
Banken hade inte mynt nog för alla krav. För att stärka kassan kallade den in lån, vilket flyttade krisen vidare till låntagarna.
Sedelutgivningen slutade i värdefall, krav på inlösen och avveckling.
Johan Palmstruch ställs till svars
Regering och riksdag ingrep. De utestående lånen skulle dras in och sedlarna lösas in. Den egentliga bankrörelsen upphörde 1664. Enligt SBL löstes den sista kreditivsedeln in 1667.
Den 22 juli 1668 dömde Svea hovrätt Palmstruch till avsättning, förlust av bankprivilegiet och landsförvisning. Han skulle också ersätta kassabristen. Om han inte betalade inom sex månader hotade dödsstraff.
Det villkorade dödsstraffet verkställdes inte. Palmstruch satt fängslad till 1670 och dog året därpå.
Hotet om dödsstraff knöts till den ouppklarade kassabristen. Bankens förluster behandlades inte som ett vanligt affärsmisslyckande.
Efter Stockholms Banco grundades Riksens ständers bank
Riksdagen grundade 1668 Riksens ständers bank, föregångaren till Sveriges riksbank. Riksbanken beskriver sig som världens äldsta centralbank.
Den nya banken stod under ständernas kontroll och fick inledningsvis inte ge ut sedlar. Det var den tydligaste institutionella följden av Stockholms Bancos misslyckande.
Kreditivsedeln löste transportproblemet. Överutgivningen blottade betalningsproblemet: en sedel kan cirkulera, men banken måste fortfarande kunna möta kraven på inlösen.
Den 16 juli 1661 räknas som premiären för Europas första riktiga sedlar. År 1667 löstes den sista kreditivsedeln in. Uppfinningen överlevde; Stockholms Banco gjorde det inte.