Slaget vid Svensksund

Slaget kom efter ett hotande sammanbrott. Den svenska flottan hade bara dagar tidigare brutit sig ur rysk inspärrning i Viborgska viken. Utbrytningen räddade flottan, men Sverige stod pressat och jagat. Vid Svensksund valde Gustav III att inte retirera.

Han samlade Arméns flotta i skärgården och tog strid på en plats där svenska fartyg, svenska besättningar och svensk geografi gav varandra styrka.

Slaget vid Svensksund 1790

Svensksund låg i rikets östra försvarsrum. I dag ligger platsen i Finland. År 1790 var Finland Sveriges östra rikshalva, och Finska viken var ingen perifer rand på kartan. Den var vägen mot Sankt Petersburg, Sveaborg, Fredrikshamn, Lovisa och hela den kust där Sveriges östgräns prövades.

Gustav III:s ryska krig hade börjat två år tidigare. Kungen ville bryta rysk inblandning i svensk politik och återta handlingsfrihet för kronan. Kriget hade gått ojämnt. Svenska segrar, misslyckanden, officersopposition och ryska motdrag hade slitit på staten.

Svensksund fick därför politisk vikt. Fartygen bar en större fråga: kunde Sverige fortfarande tvinga Ryssland att förhandla med respekt?

Gustav III och skärgårdsflottan

Den svenska styrkan var inte främst den stora linjeflottan på öppet hav. Vid Svensksund avgjorde Arméns flotta, även kallad skärgårdsflottan: galärer, skärgårdsfregatter, kanonslupar, kanonjollar och andra fartyg byggda för grunt vatten, öar, sund och kustkrig.

Sverige hade byggt ett vapenslag efter sin egen geografi. Efter tidigare nederlag och hot mot Finland behövde riket fartyg som kunde röra sig där stora örlogsskepp blev klumpiga. Augustin Ehrensvärd, Fredrik Henrik af Chapman och fästnings- och flottbygget i östra rikshalvan hör till bakgrunden.

Vid Svensksund fick den tanken sitt största prov. Ryssarna under prins Karl av Nassau-Siegen hade fler tunga resurser och gick till anfall med förväntan om att krossa den svenska skärgårdsflottan. Svenskarna låg däremot i ställningar som tog hjälp av öarna, sunden och vinden.

När den ryska flottan trängdes in i det svåra vattnet blev numerären mindre avgörande. Svenska kanoner kunde skjuta från ordnade linjer. Mindre fartyg kunde användas med precision. Ryska fartyg kom i oordning, hindrades av väder och trängsel och pressades samman under eld.

Sveriges största sjöseger

Striden började på morgonen den 9 juli och fortsatte till natten mot 10 juli. Den ryska flottan förlorade ett stort antal fartyg och flera tusen man dödades, sårades eller togs till fånga. Svenska förluster var låga i jämförelse.

Carl Olof Cronstedt hörde till de svenska officerare som förknippades med segern. Hans senare kapitulation på Sveaborg 1808 har kastat en lång skugga över hans namn, men vid Svensksund stod han på den sida av historien där svensk ledning, sjömilitär kunskap och rätt geografi samverkade.

Svensksund bröt det ryska övertaget i fredsfrågan. SBL skriver att Gustav III efter segern kunde sluta fred i Värälä den 14 augusti utan gränsförändring, men med vinsten att Ryssland inte längre kunde ta sig rätt att kontrollera Sveriges styrelsesätt.

Freden gav inga nya landskap. Den gav Sverige politisk andning efter ett krig där nederlag kunde ha öppnat vägen för rysk dominans över svensk politik.

Svensksund och Sveriges kustmakt

Svensksund reduceras ibland till kunglig äventyrslust och dramatisk sjöstrid. Slaget visar en äldre svensk erfarenhet: ett folk som bor vid kust, skärgård och innanhav måste förstå sin egen geografi som försvarsvillkor.

Sverige var åkrar, berg och skogar. Sverige var också hamnar, sund, holmar, skeppsvarv, lotsar, artillerister, båtsmän och soldater som kunde göra skärgården till vapen. Det gällde särskilt i den östra rikshalvan, där svensk och finsk historia inte kan skiljas åt utan att båda blir fattigare.

Den 9 juli minns vi slaget vid Svensksund: dagen då Sverige vände ett jagat läge till sjöseger, tvingade Ryssland till fred och gjorde skärgården till rikets försvarslinje.