Hembiträdesutredningen tillsätts

Formellt hade Kungl. Maj:t bemyndigat socialministern en vecka tidigare. Den 7 juli står ändå kvar som dagen då frågan fick kropp: staten började undersöka ett arbete som pågick bakom hemmets dörr, under familjens klocka och ofta i arbetsgivarens bostad.

Hembiträdet städade, tvättade, lagade mat, passade barn, serverade och höll huset i gång. Många bodde i jungfrukammaren. Arbetsplats, bostad och beroende låg under samma tak.

Omkring 50 000 hembiträden fanns i Sverige, lantbruket undantaget.

Hembiträdesutredningen 1933

Bakgrunden var en äldre hushållsordning. Fabriker, butiker, kaféer och restauranger hade fått tydligare arbetstidsregler. Det husliga arbetet låg kvar i privathemmet, där arbetsgivaren kunde hävda att familjens ordning stod över arbetsrätten.

Redan i riksdagsmotioner 1931 hade Möller och Per Albin Hansson pekat på undantaget. Andra grupper hade fått sina arbetstider, löner och fritider utredda. För kvinnor i husligt arbete hade staten ännu inte gjort samma sak.

SOU:n från 1937 återgav frågan med ovanlig skärpa. Hemmet förlorade inte sin helgd för att staten såg det som arbetsplats. När en kvinna arbetade där mot lön var hemmet ”en arbetsplats och en mycket viktig sådan”.

Meningen flyttar frågan från arbetsrätt till människosyn. Privatlivets värde ger inte arbetsgivaren rätt att göra en annan människas dag gränslös. Ett hem kan vara hem för familjen och arbetsplats för den som städar, lagar maten och sover i rummet bredvid köket.

Hanna Grönvall och hembiträde historia

Hanna Grönvall gav utredningen tyngd. Hon hade arbetat som hembiträde från 1900 till 1934 och ledde Stockholms hembiträdesförening under årtionden. Hon kände yrket underifrån, inte som reformidé från ett skrivbord.

Grönvalls närvaro gjorde konflikten svårare att gömma. Sverige kunde inte bygga socialpolitik för industrin och samtidigt låta en stor kvinnlig låglönegrupp fortsätta i en arbetsform där bostaden, arbetsplatsen och arbetsgivarens makt låg ovanpå varandra.

Den nationella läsningen börjar i samma punkt. Hembiträdesfrågan handlade om svenska kvinnor i svenska hushåll, i ett samhälle som fortfarande förstod social ordning som ansvar för ett eget folk. Den som vill ha ett starkt folk kan inte behandla arbetande landsmän som möbler i mer välbeställdas hem.

Vägen mot hembiträdeslagen 1944

Utredningen löste inte allt. 1938 demonstrerade hembiträden för åtta timmars arbetsdag. 1944 kom hembiträdeslagen, som reglerade villkoren för husligt arbete i arbetsgivarens hushåll. Den satte gränser för arbetstid, fridagar, bostad och övertid, även om hushållets ordning fortfarande gav arbetsgivaren stor makt.

Först 1971 ersattes lagen av lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete.

Hembiträdesutredningen hör inte hemma som socialpolitisk fotnot. Den visar när staten började dra en gräns genom det privata hemmets tjänarordning. Hemmet skulle förbli hem, men inte längre kunna användas som skärm för en yrkeskår utan tydliga villkor.

Den 7 juli minns vi Hembiträdesutredningen: dagen då folkhemmet gick in i jungfrukammaren och tvingade den gamla hushållshierarkin att möta det moderna Sveriges krav på ordning, ansvar och värdighet.