Ålands självstyrelse inleds

Det är därför Ålands självstyrelsedag firas just den 9 juni. Datumet markerar inte början på en abstrakt regional reform. Det markerar dagen då en svensk ögrupp, efter en hård nordisk konflikt, fick en egen politisk institution.

Självstyrelsen var inte ålänningarnas förstahandsval. De hade krävt återförening med Sverige. Men när Nationernas förbund avgjorde frågan 1921 blev lösningen en annan: Finland fick suveräniteten, Åland fick självstyrelse, Sverige fick ett demilitariserat och neutraliserat Åland mellan sig och den östra sidan av Östersjön.

Varför har Åland självstyrelse

Åland har självstyrelse därför att öns befolkning, språk och strategiska läge gjorde frågan omöjlig att lösa som en vanlig gränsfråga. Ögruppen hade i sekler hört till det svenska riket. Ålänningarna talade svenska och hade en kultur nära den svenska. När Sverige efter kriget 1808–1809 tvingades avstå Finland och Åland till Ryssland blev Åland en del av storfurstendömet Finland, men bandet västerut försvann inte.

Riksarkivet beskriver hur Åland efter 1809 gick från att ligga mitt i den svenska riksdelen till att bli ett gränsområde. För Sverige handlade frågan också om säkerhet. Åland ligger nära Stockholm. En befäst ögrupp i främmande händer kunde bli ett hot mot huvudstaden och inloppet till Mälaren.

Därför fick Åland tidigt en särskild militär ställning. Efter Krimkriget förbjöd Parisfreden 1856 Ryssland att befästa öarna. När första världskriget bröt ut bröt Ryssland i praktiken mot den ordningen genom att åter befästa Åland. Frågan om ögruppens framtid blev därmed både nationell och militär.

Ålandsfrågan mellan Sverige och Finland

När det ryska riket föll sönder 1917 öppnades frågan igen. I augusti samma år samlades företrädare för de åländska kommunerna vid Ålands folkhögskola. Där beslutade de att begära återförening med Sverige. Enligt Ålands lagting stöddes kravet av en massadress undertecknad av en överväldigande majoritet av den vuxna hemmavarande befolkningen.

Finland blev självständigt i december 1917. Den nya staten åberopade samma självbestämmanderätt som ålänningarna, men drog en annan slutsats. Helsingfors ville inte släppa Åland. I stället antog Finlands riksdag 1920 en självstyrelselag för Åland.

Ålänningarna accepterade inte lagen. För dem var självstyrelsen ett svagare svar än återförening. Ledande åländska företrädare fortsatte att driva Sverige-linjen, och konflikten blev så skarp att Julius Sundblom och Carl Björkman åtalades för högförräderi.

Det är lätt att i efterhand läsa Åland som en lyckad minoritetspolitisk modell. Men modellen föddes ur maktkamp. Ålänningarna bad inte om att få bli ett kulturellt särintresse i Finland. De hävdade sin tillhörighet till den svenska världen och tvingade fram en internationell lösning.

Nationernas förbunds kompromiss

Ålandsfrågan gick till Nationernas förbund, den nya internationella organisation som skulle hantera konflikter efter världskriget. I juni 1921 kom beslutet. Åland skulle tillhöra Finland, men Finland måste garantera ålänningarnas svenska språk, kultur, lokala sedvänjor och självstyrelsesystem.

Ålands lagting beskriver beslutet som en kompromiss där ingen av de tre parterna blev helt lottlös. Finland fick suveräniteten. Åland fick garantier. Sverige fick ett Åland som inte skulle bli ett militärt hot från öster.

Samtidigt beslutades att en internationell konvention skulle reglera Ålands demilitarisering och neutralisering. Genom konventionen 1921 bekräftades demilitariseringen från 1856, och Åland neutraliserades. Det betyder att militär inte får finnas på Åland, att öarna inte får befästas och att området ska hållas utanför krigshändelser.

Detta är den hårda ramen bakom självstyrelsen. Språket, jorden, rösträtten, lagtinget och demilitariseringen hör ihop. Åland fick inte bara kulturstöd. Åland fick en politisk ordning som skulle skydda ett svenskt samhälle i ett förändrat statsrättsligt läge.

Första landstinget den 9 juni 1922

Efter Nationernas förbunds beslut kompletterades självstyrelselagen med bestämmelser om jordförvärv och rösträtt. År 1922 hölls det första landstingsvalet. Den 9 juni samma år sammanträdde landstinget, det som senare blev Ålands lagting, till sitt första plenum.

Därför är 9 juni mer än en högtidsdag i kalendern. Det är datumet då Ålands sak gick från petition, kris och diplomati till institution. Ett folk som hade krävt återförening med Sverige fick i stället ett eget parlament inom Finland.

Den ordningen har överlevt därför att den inte bara bygger på vackra ord. Självstyrelselagen kan inte ändras ensidigt som en vanlig lag. För ändringar krävs Ålands lagtings samtycke. Lagtinget stiftar lagar inom självstyrelsens områden, beslutar om budgeten och tillsätter landskapsregeringen.

I dag består lagtinget av 30 ledamöter. Självstyrelsen omfattar bland annat utbildning, kultur, hälso- och sjukvård, miljövård, näringsliv, intern trafik, kommunalförvaltning, polis, post samt radio och tv. På områden där Åland saknar behörighet gäller finsk lag.

Vad självstyrelsen skyddar

Ålands självstyrelse är intressant därför att den är konkret. Den handlar inte om allmän mångfaldsretorik. Den handlar om ett namngivet folk, ett språk, lokala sedvänjor, jord och politisk makt.

Finlands utrikesministerium skriver att all kommunikation mellan finländska och åländska myndigheter enligt självstyrelselagen ska ske på svenska. Hembygdsrätten skyddar rösträtt, valbarhet, jordförvärv och näringsrätt. Åland har också en egen riksdagsledamot i Finlands riksdag, så att landskapets intressen finns representerade även i rikspolitiken.

Det gör Åland till något annat än en symbolisk minoritetslösning. Självstyrelsen har en institutionell kropp: lagting, landskapsregering, språkregler, hembygdsrätt, budgetmakt och internationellt erkänd demilitarisering.

Här finns också den större nordiska lärdomen. Ett folk överlever inte på minnesdagar, känslor eller vänliga formuleringar i högtidstal. Ett folk överlever när språk, jord, skolor, lagar och representation hålls samman i en ordning som andra makter måste respektera.

Därför minns vi 9 juni 1922

Den 9 juni 1922 minns vi inte att Åland fick allt det ålänningarna först krävde. De ville till Sverige. Det fick de inte. Men de fick något som visade sig starkare än en pappersgaranti: en egen politisk institution, byggd för att skydda svenskhet och lokal självbestämmanderätt under finsk suveränitet.

Åland visar att nationell tillhörighet inte försvinner därför att en karta ritas om. Den kan överleva, men bara om den får fasta former. När språk och kultur reduceras till privata känslor förlorar de mark. När de binds till lag, rösträtt, jord och institutioner kan de stå kvar genom krig, statsomvälvningar och internationella kompromisser.

Därför är Ålands självstyrelsedag inte bara en åländsk högtidsdag. Den är en påminnelse om vad självstyre kräver. Inte vackra deklarationer om identitet, utan makt över de konkreta villkor som gör ett folk igenkännbart över tid.