Nils Poppe föds
Malmö, 31 maj 1908.
Nils Einar Jönsson föds på Möllevången. Sverige lär känna honom som Nils Poppe: filmkomiker, dansare, skådespelare och teaterchef. Hans väg in i svensk kultur går inte genom salonger eller akademier. Den går genom fattigdom, fosterhem, arbetarteater, revy, folkpark, filmstudio och friluftsscen.
Från Möllevången till scenen
Malmö stad beskriver Poppe som en av Sveriges mest uppskattade skådespelare, komiker och teaterchefer. Han föddes den 31 maj 1908 på Möllevången och blev bortlämnad som spädbarn. Anders och Amanda Jönsson tog hand om honom, och han växte upp i ett fattigt men ordnat hem.
Teatern kom tidigt in i livet. Tillsammans med fosterföräldrarna såg han nyårsrevyer i Folkets park. Efter kontakt med Oscar Winge på Hippodromteatern i Malmö började Poppe sin scenkarriär 1930. Där tog han också artistnamnet som följde honom resten av livet.
Svensk kultur har ofta vuxit i miljöer som den bildade offentligheten senare behandlat som enklare nöjen. Folkparkerna, revyerna och operetterna gav Poppe en skola i timing, kropp, dialekt, publik och disciplin. Han lärde sig att vinna publiken utan att förakta den.
Komik som hantverk
På 1940-talet fick Poppe sitt stora genombrott. Malmö stad pekar ut Blåjackor på Oscarsteatern 1942 som en vändpunkt, där hans samarbete med Annalisa Ericson och koreografen Albert Gaubier tog fart. Paret Poppe-Ericson jämfördes med Fred Astaire och Ginger Rogers.
Samtidigt blev han en av svensk films ledande komiker. Fabian Bom, Sten Stensson Stéen och de många filmlustspelen gjorde honom folklig i ordets bästa mening. Han kunde spela den överdrivne paragrafryttaren, den pedantiske översittaren och den lille mannen som kroppen förråder innan munnen hinner rädda honom.
Poppe sökte också allvaret inne i komiken. Han försökte förena farsens tempo med eftertanke i filmer som Pengar – en tragikomisk saga och Ballongen. När Ingmar Bergman gav honom rollen som gycklaren Jof i Det sjunde inseglet 1957 arbetade Poppe i en annan tonart: den folklige komikern bar värme, oro och mänsklig klarhet utan att sluta vara sig själv.
Fredriksdal och folkets teater
År 1966 tog Poppe över Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Helsingborgs stadslexikon anger att han var ansvarig för teatern fram till 1993. Fredriksdal beskriver hur friluftsteatern blev rikskänd under hans tid, med uppsättningar som En enkel man och Vita hästen, och hur SVT:s trettonhelgssändningar lät svenska folket se sommarteatern hemifrån.
På Fredriksdal blev Poppe mer än skådespelare. Han blev institution. Han förvaltade en teaterform där publikkontakt, tempo och lokal förankring vägde tyngre än prestige. Kulturen talade inte nedåt till folket. Den visste att folket redan fanns där.
Nils Poppe dog 2000 och ligger begravd på Allerums kyrkogård. Helsingborgs stadslexikon återger texten på gravstenen: ”Hälsa och säg att jag ligger på Allerums kyrkogård.” Formuleringen låter som ett sista scenreplikskifte. Den passar honom.
Den 31 maj 1908 föddes en pojke på Möllevången som blev en av svensk underhållnings stora gestalter. Hans liv påminner om att folklig kultur kan kräva hårt arbete, musikalitet, närvaro och respekt för publiken.