Oscar II och Sofia kröns i Storkyrkan: den sista svenska kungakröningen

Brodern dog i Malmö

Oscar Fredrik är fyrtiofyra år gammal. Han är född på Stockholms slott den 21 januari 1829 som tredje son till Oscar I och Josefina av Leuchtenberg. Han har gått marinofficersbanan, tjänstgjort på fregatten Eugénie 1846–47, blivit konteramiral, gett ut diktsamlingen Ur svenska flottans minnen 1858 och vunnit Svenska Akademiens andra pris året före.

Att han kröns denna dag har han brodern att tacka. Den 18 september 1872, vid niotiden på kvällen, dog hans nästan tre år äldre bror Karl XV på residenset i Malmö. Tarmtuberkulos. Oscar Fredrik fick beskedet samma kväll och tog tronen som Oscar II. Sju månader, tre veckor och tre dagar har förflutit sedan dess. Sorgetiden är slut, riksdagen har efter livlig debatt beviljat anslag för kröningen, och hovet har förberett ceremonin in i minsta detalj.

Drottningen från Nassau

Vid sidan av kungen står drottning Sofia. Sofia Vilhelmina Mariana Henrietta av Nassau är trettiosex år gammal och född på Schloss Biebrich vid Wiesbaden den 9 juli 1836 som dotter till hertig Wilhelm I av Nassau och Pauline av Württemberg. Hon studerade som ung piano hos Anton Rubinstein i Sankt Petersburg. Förlovningen med Oscar Fredrik tillkännagavs den 26 september 1856 och bröllopet stod på Schloss Biebrich den 6 juni 1857. Vid kröningen har paret fyra söner: Gustaf, Oscar, Carl och Eugen. Drottningen är klen — kronisk anemi, kramper, hjärtproblem.

Ärkebiskopen från Uddevalla

Ceremonin förrättas av ärkebiskop Anton Niklas Sundberg. Han är femtiofyra år gammal, född i Uddevalla den 27 maj 1818 som son till en hattmakare. Han har varit professor i dogmatik och moralteologi i Lund, sedan i kyrkohistoria och symbolik, domprost i Lund 1861, biskop i Karlstad 1864, och ärkebiskop sedan 1870. Han kommer att hålla sin stol i trettio år — längre än någon annan ärkebiskop sedan reformationen.

I koret

Kungaparet anländer var för sig till Storkyrkan. Hovkapellet spelar. Ärkebiskopen tar emot kungen i västporten. Psalmsång inleder akten.

Vid kungaeden lägger Oscar II tre fingrar på Bibeln. Justitiestatsminister Axel Adlercreutz läser eden. Sedan smörjs kungen — på panna, bröst, skuldror och handleder — och kläs i kröningsmanteln av rödviolett sammet med broderade kronor i guld, bräm och hermelin. Ärkebiskopen och justitiestatsministern lyfter Erik XIV:s krona från 1561 över kungens huvud och låter den sjunka. Spiran överlämnas av ärkebiskopen och utrikesministern, riksäpplet av en greve, kröningsnyckeln av en generalmajor, kröningssvärdet placeras osvepat i kungens hand.

Då stiger rikshärolden fram och ropar:

"Nu är Oscar den andre krönt till Sveriges, Götes och Wendes konung. Han och ingen annan."

Drottningens tur

Drottning Sofia lämnar sin tron i koret och går fram till tronen vid altaret. Hon kläs i sin egen mantel, smörjs av ärkebiskopen — denna gång endast på panna och handleder — och kröns med Lovisa Ulrikas drottningkrona, samma som hon själv lät plocka diamanter ur några månader efter sin egen kröning 1751 för att finansiera Hovpartiets misslyckade statskupp 1756. Diamanterna är sedan länge tillbaka.

Härolden ropar igen:

"Nu är Sophia Wilhelmina Mariana Henrietta krönt till Sveriges, Götes och Wendes drottning. Hon och ingen annan."

Församlingen sjunger den avslutande psalmen. Riksdagens samtliga ledamöter avlägger ed till kungen — för första gången är det inte fyra stånd som hyllar utan två kammare, ståndsriksdagen avskaffades 1866. Bondeståndet, prästeståndet, borgarståndet och adeln finns inte längre som politisk konstruktion. Det är en av flera påminnelser om att ceremonin tillhör en värld som krymper.

Brödrafolkens väl

Två månader senare, den 18 juli 1873, kröns Oscar II och Sofia på nytt i Nidarosdomen i Trondheim. Norsk biskop, Andreas Grimelund, lyfter kronan tillsammans med den norske statsministern Otto Richard Kierulf. Två kungariken, två kronor — så har det varit sedan unionen 1814, så var det för Karl XIV Johan, för Oscar I, för Karl XV. Kungens valspråk är "Brödrafolkens väl" / "Broderfolkenes Vel".

Två dagar efter Stockholmskröningen, den 14 maj, regnar 337 ordensförläningar över riket. Lea Ahlborn — Sveriges första statsanställda kvinna, ordinarie myntgravör vid Kungliga Myntverket sedan 1855 — har graverat kröningsmedaljen: 31 millimeter i diameter, 3 500 exemplar i silver, kungens vänsterprofil med hermelinsmantel på åtsidan, "Brödrafolkens väl" inom lagerkrans på frånsidan.

Den sista

När Oscar II dör den 8 december 1907 och hans äldste son tar tronen som Gustaf V väljer den nye kungen att avstå från kröning. Beslutet fattar han på egen hand, utan att rådgöra med regeringen. Han hänvisar till att kröning inte är föreskriven i regeringsformen, att kröningsgärden — den särskilda skatt som traditionellt täckte utgifterna — gör större nytta i statens kassa, och att unionsupplösningen 1905 gjort en hyllning till "Brödrafolkens väl" omöjlig att upprepa. Inget tåg till Storkyrkan. Ingen ärkebiskop med smörjelseolja. Sedan dess har ingen svensk regent satt på sig kronan.

Det som finns kvar är föremålen. Erik XIV:s krona, Lovisa Ulrikas drottningkrona, spiran, riksäpplet, nyckeln och kröningssvärdet vilar i Skattkammaren under Stockholms slott. Den rödvioletta kröningsmanteln från 1873 — den yngsta bevarade i Sverige — ligger i samma valv. Drottning Kristinas silvertron står i Rikssalen och används vid riksdagens öppnande till och med 1974. Av själva ceremonin finns Smålandspostens samtida referat, Lea Ahlborns medalj, och en mening på elva ord som ingen någonsin mer kommer att uttala om en svensk kung.