Lars Magnus Ericsson föds
På Nordtomta gård i Vegerbol i Värmskogs socken föds 1846 en pojke som kommer att bygga en av världens första telefonindustrier.
Den 5 maj 1846 föds Lars Magnus Ericsson på Nordtomta gård, en oansenlig liten plats i Vegerbol i Värmskogs socken, väster om Glafsfjorden i Värmland. Föräldrarna är hemmansägaren Erik Ericsson och Maria Jonsdotter från Mosterud i Stavnäs socken. Familjen är inte fattig vid hans födelse, men inte heller rik. Två äldre bröder finns redan i huset, två yngre systrar kommer.
År 1858, när Lars Magnus är elva år, dör fadern. Lars Magnus skriver senare själv om "den första allvarliga stöten" vid faderns plötsliga frånfälle. Hemmanet räcker inte till alla munnar. Modern blir ensam med fem barn och börjar sätta dem i arbete så fort de kan bära något tungt.
Bondpojken som blir mekaniker
Han läser för prästen redan vid fjorton, ett år tidigare än vanligt, för att fortare komma ut i arbete. De närmaste åren går Lars Magnus från det ena hårda jobbet till det andra. Dagsverken vid Borgviks lantbruk för 50 öre om dagen. Gruvarbete vid Egersund i Norge, ett par år. Malmprövning i Jösse härads skogar. Järnvägsbygge nära gränsen. Han blir smedlärling hos Hult och Nils Anderson, sedan smed hos Anderson i Charlottenbergs bruk, i Arvika, i Karlstad. Hela tiden lär han sig. Hammaren, järnet, fjäderns spänst, skruvens gänga. Hösten 1867, tjugoett år gammal, går han till Stockholm. Han får plats vid Anton Henric Öllers telegrafverkstad — Öller & Co — för fem kronor i veckan. Verkstaden tillverkar telegrafapparater, järnvägssignaler, brandtelegrafer, galvanometrar. Avancerad finmekanik. Lars Magnus blir under sex år känd där som verkstadens skickligaste, flitigaste och omsorgsfullaste arbetare.
Berlin, Bern, Moskva
År 1872 söker och får han ett statligt resestipendium. Han ger sig ut i Europa i fyra år. Han arbetar hos Siemens & Halske i Berlin, ett par år. Han tar anställning i Schweiz för att finansiera fortsatta studier. Han hinner till en elektrisk utställning i Moskva. När han kommer hem våren 1876 har han sett mer av Europas ledande verkstäder än de flesta svenska mekaniker.
Drottninggatan 15, en trappa upp
Den 1 april 1876 öppnar han egen verkstad på Drottninggatan 15 i Stockholm, en trappa upp, i en lokal på ungefär tretton kvadratmeter — ett före detta kök. Kompanjon är gamla arbetskamraten Carl Johan Andersson från Öller. Startkapitalet är ett lån på tusen kronor från fru Maria Strömberg på Nygård. Anställda från start: två — de själva. Den 6 april kommer den första kunden: Stockholmspolisen lämnar in en apparat på reparation. Räkningen blir två kronor. Den 18 september levererar verkstaden sitt första större jobb, två visartelegrafapparater, åttahundrasextio kronor. De tillverkar och reparerar telegrafapparater, signalapparater för järnvägen, elektriska klockor, voltmetrar.
Telefonen
Året efter, 1877, börjar Lars Magnus experimentera med en ny apparat som kommit över Atlanten — Bells telefon. I december det året monterar han sin första telefonanläggning åt en ung civilingenjör vid namn Henrik Tore Cedergren. Linjen går mellan Cedergrens guldsmedsbutik på Drottninggatan 31 och hans bostad på Drottninggatan 84. Det är två adresser från samma gata som hans verkstad ligger på. Det är så det börjar. Den 6 april 1878, två år på dagen efter polisens första reparation, gifter han sig i Hovförsamlingen i Stockholm med Hilda Carolina Simonsson, sjutton år, dotter till hovstallets selmästare. Hilda lindar spolar hemma vid köksbordet om kvällarna. Senare leder hon hela lindningsavdelningen i fabriken med dess stora kvinnliga personal. I januari 1881 lanserar verkstaden en mikrotelefon — hörlur och mikrofon i ett handtag — av en typ som ska göra Ericsson känt världen över. I maj samma år levereras det första centralväxelbordet — femtio linjer — till Norrköping. År 1883 blir Cedergrens nya bolag, Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag, Ericssons största kund. År 1896 ombildas firman till Aktiebolaget L M Ericsson & Co.
Bonden på Hågelby
År 1903 drar han sig definitivt tillbaka från det verk han skapat. Han har redan 1895 förvärvat Alby vid Tullinge i Botkyrka socken; 1906 köper han grannsätet Hågelby. Han driver godsen som mönsterjordbruk, klär sig som bonde, går själv ut på fälten. Han avböjer 1909 att bli hedersdoktor vid Stockholms högskola. Adelskap, ordnar och titlar har han redan tackat nej till. År 1924 drabbas han av en sjukdom som ger så kraftig handdarring att han inte kan arbeta längre. SBL noterar att han kände sig ensam och övergiven när han ej längre kunde göra det han kunde bäst. Den 17 december 1926 dör han på Hågelby gård, åttio år gammal. Han begravs på Botkyrka kyrkogård. På egen begäran får graven ingen sten, ingen inskription. Han ville inte synas. Det var bara arbetsresultatet som skulle bestå.