Lagen får sigill
Kristoffers landslag stadfästs i Stockholm 2 maj 1442
Den 2 maj 1442 stadfäste kung Kristoffer av Bayern den reviderade landslagen som från 1600-talet skulle gå under hans namn — Kristofers landslag. Stadfästelsen skedde i Stockholm. Lagen kom att gälla fram till 1734 års lag, alltså närmare tre sekel.
Kristoffer var född i Pfalz-Neumarkt 26 februari 1416, systerson till den avsatte Erik av Pommern. Han antogs villkorligt som svensk kung i oktober 1440, valdes vid Mora sten i Lagga söder om Uppsala den 13 september 1441 och kröntes i Uppsala domkyrka dagen därpå, 14 september 1441. Vid valfäktningen — kungaförsäkran — hade han lovat att låta revidera Magnus Erikssons gamla landslag från ca 1350. Revisionen leddes av riksrådet under ärkebiskop Nicolaus Ragvaldi i Uppsala, tillsammans med Upplandslagmannen Bengt Jönsson Oxenstierna. Båda hörde till de män som höll riket samman när unionskungen var i Danmark. Ragvaldi var Kristoffers främste förtrogne i Sverige och förvarade rikets handlingar i sin domkyrka.
En kung som väljs, inte ärvs
Lagen behöll konungabalken från Magnus Erikssons landslag i stort sett oförändrad. Den slog fast att svensk kungatitel inte ärvs — kungen ska väljas. Tolv "visa och kunniga" män från varje lagsaga skulle samlas vid Mora ting. Upplandslagmannen hade första rösten, sedan följde lagmännen från Södermanland, Östergötland, Öland, Tiohärad, Västergötland, Värmland, Närke, Västmanland och Finland. Riket bestod alltså av elva lagsagor och sju biskopsstift, inklusive de finska delarna. I övrigt indelades lagen i elva balkar: konungabalken, giftomålsbalken, jordabalken, byggningabalken, tingsmålsbalken, edsöresbalken, högmålsbalken, dråp med våda, såramål med vilja, såramål med våda och tjuvabalken. Förändringarna mot den gamla lagen var betydande på statsrättens och processrättens område — moderniseringar och tillägg som riksrådet menade var nödvändiga, men som kritiker redan i samtiden hävdade att rådet egentligen inte hade befogenhet att göra utan folkens medgivande.
Kallt mottagande på landsbygden
Mottagandet ute i landet blev kallt. Bönderna hade redan haft Engelbrektsupproret 1434–1436 i färskt minne, och flera ändringar uppfattades som en inskränkning av deras gamla rätt — bland annat i byggningabalken, där nya skyldigheter ålades de landbor som brukade andras jord. När Kristoffer dog plötsligt i Helsingborg 5 januari 1448, bara 31 år gammal, valdes Karl Knutsson Bonde till svensk kung. För att vinna bondeståndets stöd lovade han att återgå till Magnus Erikssons gamla lag. Resultatet blev att de båda lagarna — den gamla från ca 1350 och den nya från 1442 — användes parallellt i rikets domstolar i drygt 150 år. Härader och städer valde själva vilken text de följde. Det dröjde till den 20 december 1608 innan Karl IX gjorde Kristofers landslag till officiell rikslag. Han lät trycka den i Stockholm samma år, med ett tillägg ur Mose lag som gav Gamla testamentets straffbud direkt rättsverkan i svenska domstolar. De äldre landskapslagarna trycktes året före, 1607.
Guds och Sveriges lag
Tryckningen gjorde lagen tillgänglig för häradshövdingar, präster och borgmästare över hela riket. Karl IX:s utgåva blev bekant som "Guds och Sveriges lag" och styrde bland annat de svenska häxprocesserna och 1600-talets stränga sedlighetsmål, där bibliska straffbud direkt åberopades. Konungabalken upphävdes 1715 under Karl XII:s regering. Hela lagen ersattes av 1734 års lag — den lag som med ändringar fortfarande är grunden för svensk rätt. En avskrift från 1595 av Kristofers landslag ligger bevarad i Uppsala universitetsbibliotek under signum B 58, ur den Benzelstjernska samlingen.