Nationaltonsättaren

Fadern Anders Alfvén — skräddarmästare av bondesläkt från Alunda i Uppland — dog 1881 när Hugo var åtta år. Modern Lotten Axelsson Puke höll hemmet samman och drev från 1882 en matvaruaffär på Östermalm. Föräldrarna var baptister; fadern hade lett kören i Batseba-kapellet. Mellan 1887 och 1891 läste han vid Kungliga Musikkonservatoriet i Stockholm. Fiol först för Johan Lindberg, sedan i sex år för Lars Zetterquist; harmonilära för Aron Bergenson; kontrapunkt och komposition för Johan Lindegren. Vid sidan om musiken målade han akvarell hos Otto Hesselbom och Oskar Törnå. Han övervägde länge att bli målare i stället.

Genombrottet och Midsommarvaka

Från hösten 1890 satt han som andre violinist i Kungliga Hovkapellet, från våren 1891 som vikarierande förste violinist, fram till sommaren 1892. Sedan kom statsstipendierna 1896, 1897 och 1899, och Jenny Lind-stipendiet 1900–1902. Studieresor till Berlin, Bryssel (fiol för César Thomson), Paris och Rom. I Dresden lärde han sig dirigera under Hermann Ludwig Kutzschbach. Genombrottet kom med andra symfonin i D-dur (op. 11, 1897–1898). Några år senare skrev han verket som skulle bli hans signum: Midsommarvaka — Svensk rapsodi nr 1 (op. 19), komponerad mellan juli och oktober 1903, till stor del under ett sommarvistelse i Skagen. En kvart folkdansrytm och nattens stillhet, polskor och visor satta för stor orkester. Uruppfördes på Kungliga Operan i Stockholm den 10 maj 1904 av tonsättaren själv. Året efter kom En skärgårdssägen, och 1918–1919 fjärde symfonin Från havsbandet, en av de finaste svenska symfoniska orkestreringarna.

Marie Krøyer och skandalen

I Taormina på Sicilien 1902 träffade han den danska målarinnan Marie Triepcke Krøyer, gift med stjärnmålaren Peder Severin Krøyer i Skagen. Hon bad om skilsmässa. Krøyer vägrade och beordrade hem henne. Det dröjde tre år innan hon, gravid med deras dotter Margita, lämnade Krøyer för Alfvén. Vigseln kom först 1912, tre år efter Krøyers död. Marie blev Hugos hustru fram till skilsmässan 1936.

Director musices i Uppsala

Den 7 juni 1910 utnämndes han till Director musices vid Uppsala universitet, och samma år tog han över Orphei Drängar efter Wilhelm Lundgren. De båda posterna höll han i decennier — i Uppsala till 1939, i OD till 1947. Härifrån formade han en stor del av svenskt körliv under första halvan av 1900-talet. Han ledde också Allmänna Sången (1919–1931, 1934–1938) och var Sveriges Körförbunds förste förbundsdirigent 1921–1943. Hederdoktor i Uppsala 31 oktober 1917, Litteris et Artibus 1916, Zornmärket i guld 1946, kommendör av första klass av Nordstjärneorden 1943. För manskören skrev han verk som skulle bli kanon. När Gustaf Fröding dog i februari 1911 telegraferade Heidenstam sin dikt Gustaf Frödings jordafärd till Alfvén i Uppsala — den 10 februari, två dygn före jordfästningen. På den tiden tonsatte Alfvén dikten, repeterade in den med OD och uruppförde verket vid begravningen i Klara kyrka i Stockholm den 12 februari 1911. Det blev op. 29.

Bergakungen och de sena åren

Magnum opus blev balett-pantomimen Bergakungen (op. 37), byggd på John Bauers libretto. Bauer hade drunknat med ångaren Per Brahe på Vättern i november 1918 och fick aldrig se uruppförandet på Stockholmsoperan den 7 februari 1923. Det spelades nitton gånger under premiäråret, med scendekor av prins Eugen och J.A.G. Acke. Efter 1920-talets mitt blev de personliga verken färre. Han skrev allt mer på beställning: kantater till kungahuset, filmmusik (Synnöve Solbakken 1934, Singoalla 1949), tillfällesmusik. Femte symfonin (1942–1952) blev en personlig besvikelse; han ansåg den underlägsen de tidigare verken. Från 1939 levde han på sin gård Tibble i Leksands socken — tidigare hade han haft hus i Tällberg. Han målade akvarell, ledde Siljanskören (grundad 1904, ledd till 1957), och skrev sina memoarer i fyra band: Första satsen (1946), Tempo furioso (1948), I dur och moll (1949), Final (1952). År 1936 gifte han om sig med Carin Wessberg, som dog 1956. På gamla dar, 1959, gifte han sig en tredje gång — med Anna Lund. Äktenskapet hann bli bara ett år. Den 27 april 1960 drabbades han av hjärnblödning. Han opererades men dog på Falu lasarett klockan 17:15 den 8 maj 1960, en vecka efter sin 88-årsdag. Han ligger begravd på Leksands kyrkogård. Brorsonen Hannes Alfvén fick Nobelpriset i fysik 1970.